Gott nytt år!

Det här året har verkligen varit ett år blandat med oerhört mycket sorg och oerhört mycket glädje.
Jag hoppas att 2012 bara innehåller glädje och önskar er ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

Tänk, att det var så lätt...

Lipton är hur duktig som helst inomhus. Han lyssnar på nej, slutar genast att göra det han inte får, är duktig på inlärning etc. Jag har haft en del problem vid promenader. Han har slutat dra i byxben och det tror jag helt enkelt kom vid lite mer mognad. Däremot vill han valla mig när vi ska gå över gator och jag har fått olika tips. Dels att jag ska nonchalera beteendet, vilket inte har fungerat eftersom Lipton bara blir värre. Jag har fått höra att jag ska ta i honom ordentligt, vilket inte heller har hjälpt eftersom det triggar honom och han tar det som bus. Kanske har jag inte varit "hård" nog men jag tycker inte att jag kan vara hårdare.

Ytterligare ett problem är bitande i kopplet och hoppande. Det gör han alltid när vi är på väg hemåt och ibland även på promenaden. Jag har fått samma tips där; att dels nonchalera och dels ta tag i honom. Inget har hjälpt.

Av en ren tillfällighet märkte jag vad som hjälpte i båda ovanstående situationer och det var så löjligt, skrattretande enkelt, att jag nästan kände mig dum. Vid ett tillfälle då han verkligen gick igång med kopplet, hoppade och studsade, drog och även bet i byxbenet, i vantar etc och jag kände mig helt oförmögen att få honom att sluta, sa jag bara spontant: "Sitt". Och vad hände? Jo, Lipton släppte kopplet, satte sig framför mig och tog kontakt.

Åtta av tio gånger får jag honom att sluta valla mig över gator och sluta leka med kopplet genom att helt enkelt säga åt honom att sätta sig. Han får sitta och ta kontakt innan vi går över en gata och det fungerar hur bra som helst.

Så löjligt enkelt var det att åtgärda de här problemen som jag har brottats med. Jag känner mig riktigt dum.

DAP-halsbandet

DAP-halsbandet har effekt på Lipton, både när det gäller bilåkning och även då det gäller hans separationsångest. Jag ser en mycket mer harmonisk valp nu - även om jag bara har tagit väldigt korta bilturer med honom sedan den gång han fick fullkomlig panik. Däremot så blir det inget gråt längre så snart någon av oss lämnar huset. Där är det stor skillnad. Han konstaterar bara att någon går, sedan vänder han om och sysselsätter sig med något annat istället. 

Dagarna innan julafton kände jag att jag svek honom en hel del eftersom jag tillbringade en hel del tid hos min ena katthonas fodervärd inför en kattfödsel. Dagen för själva födseln var jag borta från Lipton i åtta timmar. Det är första gången jag har varit ifrån honom så länge. Han hade förstås övriga familjen och Matilda aktiverade honom en hel del men han var så annorlunda när jag återvände hem. Behandlade mig som om jag inte fanns här, tydde sig inte alls till mig, kom inte när jag ropade på honom. Lite lustigt, faktiskt, men det varade bara i några timmar. Sedan var han sitt vanliga jag igen. Tack och lov. :)

Fullt upp

Jag kommer nog inte att hinna uppdatera den här bloggen den här veckan. Däremot kommer det att hända saker på kattbloggen. Eventuellt ska vår avelshane Demjan hämtas hit från fodervärden då en hona från stockholmsområdet kommer för en date. Vi inväntar bara ett besked från avelsrådet. Dessutom ska min hona Evita, som bor hos fodervärd, föda den här veckan. Fodervärden jobbar och jag ska ta hand om förlossningen. Är i beredskap redan nu. Lilltjejens mamma kommer eventuellt på besök för att fira jul här imorgon. Vi har inte fått definitivt besked än - och så är det ju jul mitt upp i allt också.

Det är några läsare här och jag får önska er en RIKTIGT GOD JUL så länge.

Utförliga videon

Säga vad man vill om Cesar Millan men han är väldigt utförlig och pedagogisk i sitt lärande. Det är en fröjd att se på hans videoklipp:

http://www.cesarsway.com/newsandevents/videos/Cesars-Class-on-Separation-Anxiety-Part-2

Vi fick ett ordentligt bakslag när det gällde bilåkning för Lipton den här kvällen. Han har accepterat buren helt och fullt men det är just när bilen rör sig och han sitter i buren som det blir protester i form av ylande (ett väldigt ylande). Jag tränar bilåkningen så mycket jag kan, oftast varje dag, och idag blev det bilåkning tre gånger för honom. Den sista och tredje gången blev det värre än någonsin för Lipton och något sådant har aldrig tidigare hänt. Han fick fullkomlig panik, rusade runt i buren med svansen mellan benen, skrek panikartat, kastade sig på burgolvet och flämtade, krafsade i panik på gallret för att få komma ut. Jag trodde att han var sjuk. Det var så otroligt läskigt. När han kom ut ur bilen var han som vanligt igen. Något stressad, men inte sjuk på något sätt.

Han har säkerhetsbälte och det har fungerat bättre när det gäller bilåkningen men det känns inte säkert eftersom han kan hoppa mellan sätena då han har det på sig. Nu fick jag ett tips från en kattuppfödarvän som är veterinär om att skaffa ett DAP-halsband till honom. Jag beställde genast ett sådant och vi får se om det hjäper. Nu får han slippa bilburen ett tag framöver.

Lite tröst i alla fall, om det nu finns någon sådan

När Lillebror blev dödad av den andra hunden, var det inte själva ägaren som hade hand om den hunden, utan en annan person. Den personen var helt känslokall för hela situationen, ryckte på axlarna åt vår döda hund och visade ingen som helst känsloyttring, förutom provokation. Jag tänkte i efterhand att personen kanske var i chock men samma provokativa beteende har fortsatt, när h*n t ex har sett Matilda på bussen. Matilda har då fått ett stort hånleende. Detta har förstås gjort att det hela har känts ännu värre.

I helgen träffade Matilda den riktiga ägaren till hunden. H*n var uppriktigt ledsen över det som hänt, var förtvivlad över att både Lillebror och den andra hunden fått sätta livet till.

Efter händelsen kan det aldrig kännas bra men på något sätt känns det ändå bättre att se att det faktiskt finns känslor från den "andra sidan" också, att det finns förtvivlan över det som hänt.

Föremålsintresse

Lipton har stort föremålsintresse och vi ska försöka ta till vara just det. Han kan många ord för saker som vi ber honom hämta och kanske kan han bli en liten servicehund här hemma hos oss. :) Igår hämtade han en strumpa till mig när jag skulle klä på mig. Jag tror att han skulle stortrivas med att få såna arbetsuppgifter om vi nu gör rätt vid inlärning. Det är just det; att vi inte riktigt vet hur vi ska gå tillväga med träningen - annat än berömma när han kommer med saker som vi ber honom hämta. Jag tänkte att han ska få lära sig att städa upp efter sig själv också men där vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Ska höra mig för hos de superduktiga hundmänniskor som ju finns här i Skultuna, t ex instruktörerna på valpkursen. Jag vet att deras egna hundar städar upp efter sig så säkert har de lite tips.

6 månader idag

Idag blir Lipton 6 månader gammal. Jag lägger ut en bild på honom, tagen med min dåliga kamera så länge, så hoppas jag att Matilda snart hinner ta bättre bilder.

Han har ägnat sig åt lite fönsterhäng den här morgonen :)

Första snön

Lipton orkar aldrig ta en promenad direkt på morgonen. Istället går vi lite på gatan utanför, går in igen så att han får sova ut och vi tar en längre promenad någon timme senare. I morse blev han helt ställd när vi kom ut den första vändan. Marken var vit och allt såg annorlunda ut. Han nosade och nosade. Sedan stod han blick still och bara tittade. Jag försökte gå lite på gatan med honom men han var så fascinerad och bara ville stå stilla och titta.
När vi hade stått där en kvart, tänkte jag att han måste ha kissat inne utan att jag har märkt, eftersom han inte verkade det minsta intresserad av att göra något sådant ute.

Vi gick in igen. Så fort vi kommit innanför dörren, kissade Lipton på golvet. Antingen tyckte han inte om att göra något i snön eller så var han så fascinerad av det vita där utanför att han helt kom av sig.

Nu har vi gått den längre rundan och Lipton har tack och lov förstått att man även kan använda snön som toalett. :)

Filmer

Matilda har lagt ut några filmer på Lipton på sin blogg.

Man är inte mer än människa

Jag aktiverar Lipton en hel del varje dag - men så kommer det en dag som den här dagen... Vi brukar inte försova oss men den här morgonen gjorde vi just det och hela dagen blev upp och ned. Har inte känt mig vaken på hela dagen, har känt mig seg och allt har känts "tungt", om det nu är rätt ord.

Promenaden med Lipton i morse var bara en promenad som vi gjorde var för sig trots att ett koppel band oss till varandra. Jag gjorde inga kontaktövningar alls, sa inte mycket under hela tiden. Vi har busat lite grann även om min hjärna inte riktigt var med. Det är väl allt. Lipton har inte heller krävt mer. Det är som om han känner min sinnesstämning eller så känner han sig precis lika seg som jag.

Man är inte mer än människa och vi tar nya tag imorgon. Då ska vi inte försova oss.

I skogen

Lipton, lilltjejen Daniella och jag har varit ute i skogen den här morgonen. Daniella har fått agera figurant och Lipton har sökt upp henne varenda gång, utan den minsta tvekan, även om en del platser hon gömt sig på var ganska kluriga. Han var så otroligt duktig och jag är så stolt över vår lille Lipton. :)

Valpar

Liptons uppfödare har nu fem, helt otroligt söta valpar. Om Lipton hade varit 2-3 år, hade jag nog inte kunnat motstå en. Här är länken till hemsidan där de finns.

Kontaktövningar

Jag håller på och övar ett trick med Lipton. Tänkte att jag så småningom ska kunna lägga en godisbit på hans nos men jag har börjat med att lägga godis på hans ben. Mörk bild och dålig kvalitet på filmen men något kanske syns ändå.

Viktökning

Jag vet att jag inte ska jämföra Lillebror och Lipton. Det gör jag inte heller men saker går igen. Samma "problem" som vi har med Lipton just nu hade vi med Lillebror i samma ålder, nämligen att han la på sig. Blev lite rundare om magen... Likadant är det med Lipton. Det är ju nu och en tid bakåt som vi använder/har använt "det allra godaste" då Lipton lär sig (så klart drar vi in lite på maten). Vartefter momenten "sitter som ett smäck", dras godiset in. Sitt, stanna etc har blivit naturliga saker för Lipton och han förväntar sig heller inget godis längre. Nu belönas det mest när han går fint i kopplet utan att dra - och då belönar jag inte alltid med godis. Likaså vid kontakt. Där belönar jag fortfarande alltid med godis. Vid sökövningar inomhus använder jag både godis och leksak.

Lillebror var, efter sin valptid, alltid väldigt lagom i hullet. Å andra sidan fick han springa av sig lös mycket mer än Lipton har fått. Förhoppningsvis kommer Lipton snart att sluta dra iväg med stenar i munnen när han är lös. Han har redan lugnat ner sig lite när det gäller den biten men jag litar inte helt och fullt på honom än.

Jag har också varit för försiktig när det gäller promenader och de har inte blivit alltför långa. På valpkursen fick jag emellertid veta att valpar i Liptons ålder får betydligt längre promenader än Lipton har fått och jag har utökat dem lite nu.

Det ordnar sig säkert framöver.

Lipton, som han ser ut idag. Lite småmullig. :)

I djuraffärerna

Vi åkte iväg till Västerås för att träffa Fenix som ju deltog på Arken Zoo som en representant för sibbarna. Lagom hade vi svängt ut från vår gata när Lipton började yla från sin bur. Jag vet inte om det räcker att säga yla. Det är fullkomliga vrål som skär genom allt, precis allt. Läten, som om vi skulle vara i full färd med att plåga honom med det värsta tänkbara. Vi får alltid genomlida ylandet i några kilometer, sedan blir han tyst. Likadant var det idag - ända tills Matilda klev ur bilen vid sin praktikplats. När hon lämnade bilen och gick iväg, började det fruktansvärda ylandet igen. Jag kan inte riktigt förstå Lipton där, det måste jag erkänna. När han ser att vi är på väg att åka någonstans med bilen, står han glatt utanför och väntar på att få gå in i sin bur och jag kan inte tolka det som annat än att han gillar det. Sedan, när han väl sitter i buren, börjar ylandet som låter som om han håller på att plågas ihjäl.

När vi sedan klev in på Arken Zoo och var på väg mot burarna där katterna satt, fick jag syn på en kattägare som inte visste hur mycket hon skulle visa sitt ogillande över att Lipton började röra sig mot burraderna. Hon satt med sin katt i knäet och grimaserade så tydligt att det inte gick att undgå att förstå vad hon menade. Jag vände om, sa till Kenneth att han fick hålla Lipton medan jag hälsade på Fenix och hans matte. Jag hann ta två bilder av dem innan jag skiftade med Kenneth och han fick hälsa på Fenix medan jag höll Lipton, som pep och gnällde högt. Han ogillar folksamlingar och jag skulle verkligen behöva träna mer på sånt men det är inte lätt eftersom hundar inte är tillåtna på de flesta platser där det är just folksamlingar.

Det blev en kort visit på Arken Zoo innan vi åkte iväg till Djurmagazinet. Jag ville bara kolla om de hade fått tag på någon sibirisk katt (eftersom de ringde mig igår kväll) och tänkte att det säkert skulle bli likadant där; att Lipton skulle vara stressad och att någon kattägare skulle ogilla att han överhuvudtaget var där. Men jag bedrog mig. Där var allt helt annorlunda. En kattägare hade själv med två faraohundvalpar som Lipton lekte med. Han träffade också en schapendoesvalp som han hade hur kul som helst med. Flera kattägare hälsade på Lipton och där fanns ingen irritation alls. Han stortrivdes och vi blev kvar där i nästan en timme...

Här är de bilder jag hann ta av Fenix och hans matte Greta:

Katter

Imorgon, lördag, får Lipton följa med till Arken Zoo på Kattens Dag. Det ska nog inte vara några problem; han är mer än van med katter. Frågan är om katterna uppskattar att han dyker upp. Å andra sidan sitter de i burar och Lipton är inte så hög. De måste kika över kanten för att se honom. Och vi stannar bara någon timme. Jag kan inte tänka mig att Lipton är den enda hunden där heller.

En avkomma från min uppfödning representerar rasen Sibirisk katt. Så klart måste vi dit och hälsa på.

Att skaffa en ny hund när ens hund har dött

Jag såg på Efter Tio i morse, där en man berättade om sin sorg efter att hans hund dött. Jag känner igen sorgen och som han beskrev det blev livet svart. Så blev det här också. Svart, svart, svart. Sorg, tårar, förtvivlan, frustration över det sätt Lillebror fick dö på; slaktad framför Matildas ögon. Allt, precis allt, i vårt liv påminde om honom och det sätt han dog på. Hela tiden. Lillebror lämnade starka avtryck efter sig även hos vår omgivning och även de som inte tillhör vår familj, sörjde. Vi fick förfrågan om ett nytt barn eftersom vi är familjehem men tackade nej eftersom vi i vår sorg inte skulle kunna ge det stöd som behövdes. Allt var deprimerande, vi gjorde inget på vår semester. Glädjen var långt borta.

Mannen på tv i morse avrådde från att skaffa en ny hund innan man var mogen för det. Kanske känns det så för vissa men vi hade långt ifrån sörjt klart när vi skaffade Lipton. Det beslutet var ändå helt rätt för oss. Med en valp i huset hinner man inte tänka (hur mycket vi än tänkte och sörjde Lillebror, skulle han aldrig komma tillbaka) och en valp skänker så enormt mycket glädje. Något vi absolut behövde. Lillebror kommer aldrig någonsin att glömmas, vi jämför inte heller hundarna och det var också orsaken till att vi skaffade en helt annan ras.

Vi pratar ofta om Lillebror och alla roliga saker han gjorde och vi upplever alla roliga saker som Lipton gör. Det är två helt skilda saker, två helt olika hundar. Vi fäller tårar över Lillebror och gläds nästa stund åt mysproppen Lipton. Vi fastnar inte i sorgen på samma sätt som innan Lipton kom till oss. Jag vet helt enkelt inte vad vi skulle ha gjort utan vår Lipton.

Lillebror och Lipton. Lika högt älskade, båda två.

Besök

Vår avelshane (sibirisk katt) är just nu på besök. Tillsammans med vår hona Lucia håller han till i ett rum och det har varit en hel del parningar. Där emellan tröttnar hanen (Demjan) men inte vår hona (Lucia). Jag släpper ut henne då och då för att Demjan ska få vila ifred. Lustigt nog går då Lucia fram till Lipton (!), lägger sig framför honom, viker undan svansen, trampar och låter. Stackars Lipton förstår ingenting. Jag måste ha en lektion med Lucia om skillnaden mellan hund och katt, tror jag. ;)

Annars ser Liptons och mina dagar ut som vanligt. Vi tar promenader, tränar på kontakt och lite annat, gör sökövningar inomhus. Jag tycker att han har lärt sig att vara passiv längre stunder också. Hoppet finns att jag snart kan sätta igång mitt skrivande igen.

Lugnare

Lipton har blivit mycket lugnare. Han är fortfarande en busig valp men på ett annat sätt. Han har slutat bita i soffan, i möbler, biter inte lika hårt i kläder även om han fortfarande nafsar till där ibland. Jag har slutat tillrättavisa honom med ordet "nej" just såna gånger eftersom det helt enkelt inte hjälpte.  Istället ber jag honom gå och hämta sin kanin och han nappar alltid genast på det. Bättre att busa med den än att bita i kläder. :)

Med katterna har han blivit en verkligt bra kompis och leker på ett sätt som verkar vara på deras villkor. Vi väntar en kull kattungar den 22 december men den kommer att födas (och bo) hos min fodervärd Tilly. En av mina honor här hemma, Lucia, kommer att paras snart och Lipton har blivit lite äldre när den kullen föds och ännu äldre när kattungarna börjar röra sig ute i huset. Dessutom är det inte snälla ragdollungar den här gången. Jag är säker på att sibiriska kattungar kommer att sätta mer respekt i Lipton och att de inte låter sig behandlas så hårdhänt.

För övrigt tycker jag att mycket har fallit på plats mellan Lipton och mig och han blir allt mer underbar för var dag.

Valpkurs och spår

Vi har varit ute i skogen med valpkursen och lärt oss om spår idag. Valparna har fått prova på personsök och att leta efter föremål, godis etc. Det här har varit en otroligt bra valpkurs med superduktiga instruktörer och vi har fått massor av matnyttigt att träna på. Instruktörerna Erkki och Pär hade också med en hund var (hundar som tjänstgör som räddningshundar) och visade hur de hundarna jobbade. Det var imponerande.

Nu är det upp till mig, Matilda och Lipton att träna, träna, träna. :)

"Valpledig"

Matilda har haft ledig dag och Lipton har varit med henne hos hennes kille nästan hela dagen. Där finns två hundar som han busar med.

Själv har jag ägnat mig åt städning och lite läsning:

Fem månader idag

Idag blir Lipton fem månader. Han har växt en hel del:

Igår kväll fick han följa med Matilda till praktiken hos hundinstruktören och även deltaga på själva kursen som var hjärngymnastik. Matilda berättade att Lipton tyckte att det var kul och han fick bland annat leta godis i bollhav. Han kom hem med ett diplom. :)

Passivitetsträning

Eftersom jag har en skadad fot och ett skadat ben tänkte jag att Lipton idag skulle få träna på mycket passivitet men jag började ändå morgonen med att gå ut med honom en sväng. Jag lyckades få på mig en känga och haltande gick jag med Lipton en sväng på gatan och tränade kontakt. Vi fortsatte sedan med lite platsliggningsövningar i trädgården. Liptons besvikelse var stor när vi gick in igen. Jag stängde in Lipton i badrummet, gömde lite Frolic lite här och var i huset, släppte ut Lipton så att han fick leta. Tänkte att han efter det skulle vila medan jag gick in i duschen. För säkerhets skull la jag lite torrfoder i en tom toarulle, tryckte ihop den hårt i ändarna så att han hade något att pyssla med medan jag var i badrummet.

När jag kom ut från badrummet hade han så klart rivit toarullen i små, små bitar, hade bitit sönder en kudde och dragit ur lite stoppning och hade också bitit av rep från katternas klösmöbel.

Skadad

Igår, när jag gick ner för källartrappan i vårt hus tände jag aldrig lampan (dumt nog). Lipton stod högst upp, bakom den barriär vi gjort för honom, och gnällde eftersom han har sån separationsångest. Jag vet att jag inte ska vända mig om och titta på honom sådana gånger men ändå gjorde jag det och när jag vände huvudet tillbaka, trodde jag att jag kommit längst ned av trappen. Det hade jag emellertid inte. Jag hade bara kommit till hälften och det blev platt fall resten av vägen ner.

Nu är jag ledbruten, kan inte stödja på en fot (vilket jag hoppas endast är en stukning) som är blåsvart lite här och var och så svullen att jag inte får på mig en sko. Idag har Matilda varit hemma från skolan och hon har tagit hand om Lipton men imorgon, tisdag, finns hon inte här. Stackars Lipton kommer inte att få mer än korta vändor ut på tomten (jag får väl slänga på mig en plastpåse på foten) och det blir inte mycket aktiviteter för honom - om jag inte kan rulla runt i huset på datorstolen, förstås. :)

Imorgon blir det för honom att träna passivitet, antar jag, tills Matilda kommer hem. Och jag ska försöka låta bli att ha dåligt samvete, vilket förmodligen inte går.

Lipton lös och ledig

Matilda lät Lipton springa lös en stund idag och han skötte sig exemplariskt. Vilken lycka för honom att vara helt lös och ledig. :)

Lilltjejen Daniella och Lipton på promenad

Trots att jag bara var 2 meter bort och skulle ta bilder av Daniella och Lipton, grät Lipton högt efter mig. Vi måste jobba med hans separationsångest, verkligen. Några bilder blev ändå ganska bra:

Lite funderingar

När det gäller Liptons uppfostran märker jag att olika hundmänniskor ger olika råd och tips, beroende vem man pratar med. Jag försöker nu istället kolla in Matilda noga för att efterapa henne. Det är nämligen så att Lipton lyssnar mycket bättre på henne än mig. Hon behöver tillrättavisa honom lugnt och sansat en gång medan jag måste upprepa mig flera gånger innan han lyssnar. Ett exempel är när vi sitter och äter. Vi har fått en tiggande valp trots att vi aldrig gett honom något från bordet. Han reser sig och ställer sig mot Matildas ben. Matilda säger "ner" lugnt och sansat. Lipton går genast ner och lämnar henne för att sedan komma till mig. Jag säger "ner" lugnt och sansat. Lipton viftar på svansen och står kvar. Jag säger "ner" en gång till och nu har jag höjt rösten något. Lipton står kvar och viftar på svansen. När jag säger "ner" för tredje gången och hjälper till att knuffa bort honom, så fungerar det och han går iväg.

Det här är ju ett bevis på att något brister i kommunikationen mellan Lipton och mig. Inte så att det är allvarligt; han lyssnar ju till slut, men ändå. Han är trots allt en aussie (trots att rasen heter Miniature American Shepherd p g a att de är en decimeter lägre i mankhöjd) och jag tror att Lipton är en ganska "skarp" sådan. Skarp och smart. Då gäller det att allt blir rätt och eftersom Matilda är i skolan om dagarna, är det jag som har den mesta tiden med honom.

Jag hade hoppats att hundcoachen Fredrik Steen skulle komma till Västerås på sin "turné" där han föreläser om just kommunikation men det ser inte ut som om han kommer just till vår stad. Jag har läst mycket om kommunikation och följer alla exempel men det är ändå Matilda som det fungerar bäst för. Jag kan inte se att det är någon stor skillnad på det hon och jag gör och vi gör i stort samma saker med honom när det gäller övrig aktivitet. Men... Lipton lyssnar ju alltid till slut (även om jag får upprepa mig några gånger) och det är ju huvudsaken. Och han är en helt underbar liten valp. Det är huvudsak nummer två. :)

Springa lös

Jag tycker så synd om Lipton som aldrig får springa lös längre. I början gick det bra på tomten, tills han "landade" och var trygg med omgivningarna. Han tog ut svängarna mer och mer och var visserligen duktig när vi kallade in honom. Däremot blev han ofta busig, tog en sten i munnen och drog iväg, ut på gatorna. Det spelade ingen roll vad vi hade för gott "godis" att byta ut stenen med. Det behövdes bara att vi mötte hans blick och han "flydde" längre bort för att rädda sin sten. Det är inte mycket trafik här men det behövs bara en bil för att det ska gå illa.

Har haft funderingar på att ta med falukorv och släppa honom i Tammska parken för att han ska få rusa av sig men det är ju samma problem där. Tar han en sten i munnen, så drar han iväg och det finns vägar även där. Jag vet inte vad som händer om jag springer åt andra hållet; om stenen är viktigare än jag, och jag törs inte chansa.

När älgjakten är slut, får jag ta med honom ut i någon skog, långt från alla vägar. Det behöver han verkligen.

Rabiesvaccination

Idag har Lipton fått sin andra rabiesvaccination. När vi kom hem fullkomligt säckade han ihop och jag blev riktigt orolig över att han fått någon reaktion på vaccinet. Tack och lov var det inte så. Han var helt slut av upplevelsen, helt enkelt, och snart var han i full gång igen.

Det ska bli spännande att se hur han väcker mig tidigt imorgon bitti. Det varierar nämligen. I morse la han en kall, kladdig, äcklig tuggknut på min kudde. Igår morse tryckte han upp en pipleksak i mitt ansikte. Den lämnade han sedan på min kudde så att den pep när jag rörde huvudet. Lipton har fantasi. :)

Smarta Lipton

Jag häpnar över Liptons smarthet i det mesta. Han är ju trots allt bara 4,5 månad och liten valp fortfarande.

Dels hämtar han numera saker som man pekar på och idag upptäckte jag att han lärt sig att hans favvoleksak kallas "kaninen". Jag sa åt honom att hämta kaninen (utan att peka på den) och han tvekade inte. Raka vägen mot sin mjukiskanin gick han och hämtade den till mig. Jag trodde att det var en tillfällighet och testade igen lite senare. Samma sak hände. Lipton såg sig omkring, fick syn på kaninen och hämtade den till mig. Jag testade om flera gånger under dagen och kvällen och inte är det någon tillfällighet. Han vet ordet för sin kanin och jag tror inte att vi har nämnt det så många gånger.

Vi har fortfarande problem med att han biter i våra byxben när vi går hemåt efter promenaderna. Det är att han vill busa, det vet jag, men känner ändå att vi måste få ur honom just det beteendet. Han är inte det minsta intresserad av att stanna till och busa en stund under promenaden. Däremot är han bra på att ha kontakt.

Jag har helt enkelt tagit med en kampleksak och förekommer honom innan han börjar dra i byxbenen. Då är det i alla fall jag som bestämmer när vi ska busa och det har fungerat bra hittills. Han låter mina byxben vara (men försöker ändå fortfarande få tag i kopplet). Vi fortsätter träna på det här. Träna, träna, träna :)

Matilda

Idag fyller Liptons lillmatte Matilda 18 år. Jag tror nog Lipton får smaka en klick grädde från tårtan. :)

Dagarna med Lipton

Lipton och jag spenderar den mesta tiden tillsammans eftersom jag är hemma med honom (och katterna) om dagarna. Egentligen är det meningen att jag ska skriva men det får ligga på is så länge. I och för sig sover Lipton en del men då är det alltid annat som måste göras. Tillvaron har blivit mycket lugnare utan kattungar i huset och jag tror att det är lika skönt för kattungarna som för Lipton att den busiga tiden här är över.

Våra dagar ser ungefär ut så här:

Morgonpromenad där vi tränar en hel del kontakt. Lipton får alltid några nya intryck.

När vi kommer hem är det lek och bus en stund innan Lipton somnar.

Han sover drygt en timme och därefter går vi ut en kort sväng. När vi kommer in brukar jag göra lite sökövningar med honom då jag gömmer "godis" (Frolic) lite här och var i huset. Ibland använder jag tre pappersmuggar, lägger Frolic eller torrfoder under en av dem, och Lipton hittar förstås alltid rätt mugg genast. Ibland gömmer jag leksaker.

Jag tränar lite "sitt", "stanna" etc och ibland lite "tricks". Just nu håller vi på med "rulla runt".

Jag försöker sedan få honom att lära sig vara lite självständig och det går bra. Han tuggar på någon tuggknut, leker lite för sig själv etc.

Därefter en kort sväng ut innan han somnar igen.

När Matilda kommer hem från skolan brukar han följa med henne till hennes pojkvän, där det finns två hundar.

Efter de besöken sover Lipton länge.

På kvällen är det lite kontaktträning och bus igen.

I november ska vi få lära oss att lägga spår på valpkursen. Säkert blir det en hel del spårövningar efter det. :)

Valpkurs

Sedan jag uppdaterade här, har Lipton varit på valpkursen två gånger. I måndags med Matilda och igår med mig eftersom Matilda gör sin praktik hos den privata hundinstruktören på onsdagar.

Det har verkligen gått jättebra. I början av varje kurstillfälle är Lipton väldigt okoncentrerad och livlig. Han fullkomligt älskar att gå på valpkurs. :)

Här hemma fortsätter vi med kontaktövningarna, förstås. Jag fick också tips om hur jag ska agera när han hänger i våra byxben. Detta händer alltid på promenader då vi är på väg hemåt. Tidigare har jag lyssnat på råd om att jag ska nonchalera det beteendet men jag har märkt att det bara blir värre och värre och det är inte kul att alltid gå runt med trasiga byxor. :) Nu ska jag tillrättavisa ordentligt istället. Jag är rädd att det ser "hårt" ut för de som ser, när vi är utomhus. Han är trots allt en liten valp. Vi får se hur det går...

Bilder från idag

Jag har inte varit riktigt pigg idag. Det var länge sedan jag var sjuk och det är ju typiskt att jag ska må så här just en onsdag, när det är valpkurs men vi får träna extra hårt tills nästa gång (eftersom vi avstod kursen den här kvällen). Lipton har i alla fall rabiesvaccinerats ikväll och Matilda har gjort sitt första tillfälle i praktiken hos den privata hundinstruktören. Nya bilder på Lipton (och Tarragona) blev det också:

Eftersom Tarragona hela tiden dras till honom, tror jag inte att han biter hårt men jag håller så klart koll på att det inte blir för hårda tag.

Jag och Lipton, Lipton och jag

Matilda var inte pigg idag och jag fick ta valpkursen med Lipton. Dessutom kommer jag att få ta den varje onsdag eftersom Matilda har fått praktik hos en instruktör med privata hundkurser. Jag kan väl säga att det gick sämre med kontaktövningarna än det har gjort med Matilda och Lipton och även sämre än det har gjort för mig, när jag tränat honom här hemma. I ena fickan hade jag en tub mjukost och i den andra smågodis, "träningsgodis", som jag köpte på Arken Zoo igår. Lipton flackade med blicken från ficka till ficka och jag fick bara en snabb blick av honom däremellan. I alla fall till en början. Det gick bättre med tiden men jag tror att det är bättre med korv. Eller köttbullar. Lipton kände doften av både korv och köttbullar när vi gick slalom mellan de andra kursdeltagarna och satte nosen i vädret för att vända åt det hållet. När jag sedan fick kontakt med honom, studsade han. Och studsade. Och studsade.

Inkallningen gick hur bra som helst och jag blev så glad att se att Lipton inte visade det minsta rädsla när vi tränade inkallning med alla de andra deltagarna och endast en valp i taget. Han gick (eller sprang) fram till var och en av de andra mattarna och hussarna. Vid den övningen satt de andra valparna i bilarna. Alla utom Lipton eftersom han endast har ett säkerhetsbälte. De andra har burar. Stackars Lipton som har så oförståndig matte (men jag tänkte att han liksom skulle känna sig ensam i en bur... Nu vet jag bättre) Jag ville inte sätta fast honom i bilbältet, ensam i bilen ikväll. Nu blir det till att skaffa bur istället. Bra många fler fördelar med bur. :)

Lite miljöträning

Som läxa till imorgon (på valpkursen) ingick miljöträning på "stan". Vi började med träningen på centralstationen eftersom vi ändå skulle fixa ett nytt busskort till Matilda som fått sin väska stulen. Lipton avskydde det. Han var stressad, grät högt och jag har aldrig upplevt så många som tittat "snett" på oss, som att: "Stackars valp. Måste de dra med honom in i dessa folkmassor". Jag tror att Lipton tyckte precis likadant. ;) Han grät sig igenom tiden vi befann oss där.

Nästa stopp blev Erikslund där vi hade fler ärenden att göra. Inne i själva nya gallerian var det hundförbud och Kenneth väntade utanför med Lipton. Massor av folk var det förstås den här nyöppningshelgen. Det var likadant där; Lipton grät högt och när vi kom ut från gallerian satt en dam bredvid Kenneth och Lipton. Hon lät mig veta att Lipton gråtit "precis hela tiden" och jag upplevde att folk tittade anklagande på oss.

Sista anhalten var Arken Zoo och det var något helt annat, tyckte Lipton. Härliga dofter från hundmatsavdelningen, dit han drogs, och där inne fanns också en chihuahua, en schäfer och en fransk bulldogg som alla var väldigt intresserade av honom. Intresset var ömsesidigt. :)

Lipton fick nytt bilbälte (han har växt ur det gamla), ett nytt halsband (han börjar växa ur sitt) och ett nytt koppel. Och en påse godis, förstås.

Nu sover han gott - och säkert länge, misstänker jag.

Valpkurs måndag och onsdag

Både i måndags och igår, onsdag, var vi på valpkurs med Lipton. Jag, som står en bit bort och tittar på när Matilda och Lipton gör kontaktövningarna, tycker att det ser riktigt bra ut. Lipton ser helkoncentrerad ut. Jag tycker att det fungerar bättre och bättre här hemma också, när jag kör kontaktövningar med honom på dagarna och även andra övningar + uppfostran - men kattungen Tarragona och gammelkatten Mimmi har han helt enkelt jättesvårt att låta bli.

I måndags stod jag bredvid en väldigt kunnig person som själv utbildar förare med räddningshundar. Jag fick en hel del bra tips av honom vilka faktiskt har fungerat. Han tränade sina egna två schäfrar en stund och jag blev imponerad. I onsdags hade han en liten uppvisning med en av schäfrarna i skydds. Vi fick också en liten introduktion i agility av en tjej. Lite kul att få lite mer kunskap om allt möjligt på det sättet. Givetvis fortsatte kontakttränandet också under kvällen och jag tycker att alla valpar har blivit duktiga.

3,5-månad

Lipton är nu 3,5 månad och väger 6 kg.

Varelse

I natt vaknade jag av att Lipton grät högt. Först förstod jag inte var han var men efter en stund syntes en varelse i mörkret. En varelse med fyra ben och ett enormt huvud. Lipton hade fastnat med huvudet i fodret på katternas igloo.

I går morse låg min mobilladdare söndertuggad i små, små bitar. Lipton är alltså aktiv om nätterna - trots att jag trott att han sover. Jag har trott att han håller sig hela nätterna och det tror jag fortfarande eftersom jag inte hittar någon kisspöl någonstans. Känner ändå att det är ganska otroligt eftersom han är vaken.

Den här morgonen verkar han ganska trött. Vi gick en 500-meters (kanske längre) promenad igår tillsammans med grannhunden. Sedan gjorde vi en hel del sökövningar inomhus, fler än normalt, både efter hundmat och leksaker. Vi gjorde även andra hjärnövningar som att jag kastade iväg två leksaker åt olika håll och Lipton fick sitta still och vänta tills jag sa "varsågod" och talade om vilken leksak han skulle hämta. Han är otroligt duktig, verkligen.

Vet inte om det är hans nattliga aktiviteter, promenaden eller övningarna som gör att han är så trött den här morgonen.

"Bjäbbande pälsboll"

Jag har fortfarande inte kunnat släppa händelsen då Lillebror blev ihjälbiten. Och jag kommer förmodligen aldrig kunna släppa den. Hittills har jag läst hundcoachen Fredrik Steens blogg varje dag. Alltid lär man sig något nytt och alltid finns där något tips man kan ta till sig. Det har handlat väldigt mycket om hundattacker och varje gång jag läser om dem, så är det attacken mot Lillebror jag relaterar till. Summeringen av kommentarerna den här gången är att småhundar är bjäbbande pälsbollar som kommer springande lösa mot stora hundar och även ibland attackerar; att det inte är så konstigt att de större hundarna värjer sig.

Jag tänker, att det kanske också var uppfattningen om vad som hänt när Lillebror låg blodig och död på marken; att han hade provocerat den större hunden på något sätt. Så var det inte. Det var precis tvärtom och det finns många vittnen till händelsen. Lillebror varken skällde eller såg åt den aggressiva blandrashunden som skällde sig hes på andra sidan gatan. Lillebror till och med vek av, så långt kopplet nådde. Han hade respekt för stora hundar och provocerade aldrig. När blandrashundens halskedja gick av, hjälpte det inte. Han blev ändå ihjälbiten.

Nu, i efterhand, har jag hört att det var just så här det gick till när hundar passerade den aggressiva hunden som alltid bands fast i en lyktstolpe. Mängder av hundar, stora som små, har fått erfara den hundens ilska på samma sätt.

Jag har aldrig upplevt att en liten hund kommit springande lös mot oss på våra promenader. Däremot en hel mängd större hundar.

Känner att jag retar upp mig, just när jag läser kommentarerna på den bloggen eftersom det känns så personligt just nu. Lika bra att jag låter den bloggen vara för stunden. :) Har märkt att jag är otroligt överkänslig när det gäller prat om hundattacker. Det kanske inte är så konstigt, egentligen...

Alla sätt är bra utom de dåliga

Lipton har kommit på att om man ställer sig högst upp på katternas vattenfontän, kommer man åt kattmaten som står längst in på kattmatsbordet.

Varg

Det här är alldeles i närheten av var vi bor. Två vargar har tidigare attackerat en hund på promenad här.

Skulle inte tro att Lipton någonsin får gå lös i de stora skogarna häromkring.

Valpkursen

Vi var på introduktion till valpkursen igår. Jag, som hade trott att Lipton skulle vara rädd och reserverad, misstog mig fullkomligt. Han tyckte att det var sååå kul! Han busade så mycket med andra valpar att han var totalt slut när vi kom hem. Där fanns två aussievalpar, en schäfervalp, en toypudelvalp, en tollarvalp och en wachtelvalp.

Även idag är Lipton trött. När jag ville ta en kort promenad la han sig platt på dörrmattan och när vi väl kom ut, la han sig även där. Vi gick ändå en kort bit och Lipton gick och la sig när vi kom hem. Jag tycker han går lite stelt idag; kanske fick han träningsvärk efter buset igår kväll?

Det är i alla fall väldigt lugnt och tyst i huset idag. :)

Minnen

Vi älskar Lipton högt men Lillebror har alltid sin plats i våra hjärtan kvar. Av en tillfällighet hittade jag ett videoklipp av honom som Matilda gjort för tre år sedan. Tårarna rann när jag såg det.
Här är länken till klippet:

http://www.youtube.com/user/MatildaSundin#p/u/6/1x2l59sk8J0

Ännu modigare

Den här morgonen var Lipton ännu modigare och visade stor glädje när vi träffade de hundar som jag berättade om i förra inlägget. Den här gången gömde han sig inte bakom mina ben och hälsade till och med på båda hundarna samtidigt. En främmande person passerade utan att Lipton visade minsta rädsla. Det går framåt med stormsteg.

Här hemma lyssnar han inte riktigt. Bara ibland. Det känns som om det är lite varannan dag. När jag tycker att det går bra, blir det bakslag. När jag tycker att det inte går bra, vänder det plötsligt. Vi har tre stora NEJ här. Det gäller främst gammelkatten; att hon inte ska bli omkullsprungen och biten. Sedan våra kläder och soffan. Där är vi benhårda - och ibland vill Lipton förstå. Ibland har han glömt. :) Jag hoppas få tips på valpkursen ikväll.

Mycket modigare

Jag väntade lite med vår korta promenad idag. På mornarna är det så tomt och tyst och jag vill att Lipton ska träna på möten, lite ljud etc. Det var det också verkligen när vi för ca en timme sedan tog vår promenad i Liptons takt. Vårt första möte blev grannarna med sitt barnbarn i barnvagn. Lipton var skeptisk mot vagnen till en början men snart fixade han det galant, gick fram och nosade både på vagn och litet barn. Nyfikenheten tog överhand. Nästa möte var tre hundar och Lipton gömde sig först bakom mina ben. En av hundarna, en collie som egentligen också bara är valp, var lite för livlig för Liptons smak men snart försökte Lipton hälsa även där.

Vårt sista möte på promenaden blev fyra barn som kom springande emot honom. På uppmaning av mig stannade de och satte sig på huk och det fanns ingen tvekan för Lipton att gå fram till vart och ett av barnen och hälsa. Han gör stora framsteg med sin rädsla, verkligen!

Igår tänkte jag träna på att äga ett besök, som jag läste om på hundcoachen Fredrik Steens blogg. Alltså, att det är jag som avgör när Lipton får gå fram och hälsa på våra besök; att han inte springer fram till besökarna när det ringer på dörren. Tyvärr gick det inte alls eftersom besöket bara klev in i huset utan att jag var beredd.

Vi testar med nästa besök istället.

Valpkurs

Vi kom med på valpkursen! Härligt, verkligen! Det blir Matilda som får genomföra själva kursen med Lipton och jag kommer att stå på avstånd och titta på. Är det så att Lipton börjar dras mot mig, får jag väl sätta mig i bilen men jag tror att han kommer att ha fullt upp med att kolla in de andra valparna och alla nya människor. Det här behöver han verkligen! Vi behöver det också, förstås.

En av de som håller i kursen är den person som vi träffade med Lipton, då jag tyckte att det var ett möte med rätt person.

Nu ser vi verkligen fram emot måndag kväll.

Möten

Det går bättre och bättre för Lipton när vi möter "främmande" personer utomhus, förutsatt att personerna sätter sig på huk och låter Lipton själv välja om han vill hälsa eller inte. Han har alltid lust att hälsa men närmar sig personen försiktigt och försynt. Jag är ändå så glad att det går framåt.

Här hemma ser det ut som en rövarkula. Lipton älskar att hämta papper från pappersinsamlingen och riva i miljoner bitar. Vi har låtit honom bita i gamla skor som han har hämtat också - men förbjuden frukt är mest intressant och helst vill han förstås ha de skor som han inte får bita i. Hans leksaker ligger utspridda överallt och jag plockar och plockar... - men det är fullkomligt underbart att ha vår Lipton ändå. :)

Tina, hos Blue Wingfire´s tipsade mig om en valpkurs hos Skultuna Brukshundklubb som börjar på måndag. Jag, som trodde att det var kört med valpkurser den här hösten, slängde genast iväg ett mail och frågade om det fanns platser kvar. Det vore ju så himla bra och jag hoppas, hoppas att vi kommer med. Det kunde inte bli bättre. Lipton är också fullvaccinerad nu. Han fick sin 12-veckorsvaccination igår.

12-veckorsbilder

Inte förrän man ser bilderna på Lipton, ser man hur mycket han har växt sedan de förra bilderna togs. (Vi borde ha kammat till honom lite innan fotograferingen :) ).