Den här morgonen var Lipton ännu modigare och visade stor glädje när vi träffade de hundar som jag berättade om i förra inlägget. Den här gången gömde han sig inte bakom mina ben och hälsade till och med på båda hundarna samtidigt. En främmande person passerade utan att Lipton visade minsta rädsla. Det går framåt med stormsteg.
Här hemma lyssnar han inte riktigt. Bara ibland. Det känns som om det är lite varannan dag. När jag tycker att det går bra, blir det bakslag. När jag tycker att det inte går bra, vänder det plötsligt. Vi har tre stora NEJ här. Det gäller främst gammelkatten; att hon inte ska bli omkullsprungen och biten. Sedan våra kläder och soffan. Där är vi benhårda - och ibland vill Lipton förstå. Ibland har han glömt. :) Jag hoppas få tips på valpkursen ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar