Skadad

Igår, när jag gick ner för källartrappan i vårt hus tände jag aldrig lampan (dumt nog). Lipton stod högst upp, bakom den barriär vi gjort för honom, och gnällde eftersom han har sån separationsångest. Jag vet att jag inte ska vända mig om och titta på honom sådana gånger men ändå gjorde jag det och när jag vände huvudet tillbaka, trodde jag att jag kommit längst ned av trappen. Det hade jag emellertid inte. Jag hade bara kommit till hälften och det blev platt fall resten av vägen ner.

Nu är jag ledbruten, kan inte stödja på en fot (vilket jag hoppas endast är en stukning) som är blåsvart lite här och var och så svullen att jag inte får på mig en sko. Idag har Matilda varit hemma från skolan och hon har tagit hand om Lipton men imorgon, tisdag, finns hon inte här. Stackars Lipton kommer inte att få mer än korta vändor ut på tomten (jag får väl slänga på mig en plastpåse på foten) och det blir inte mycket aktiviteter för honom - om jag inte kan rulla runt i huset på datorstolen, förstås. :)

Imorgon blir det för honom att träna passivitet, antar jag, tills Matilda kommer hem. Och jag ska försöka låta bli att ha dåligt samvete, vilket förmodligen inte går.