Jag har fortfarande inte kunnat släppa händelsen då Lillebror blev ihjälbiten. Och jag kommer förmodligen aldrig kunna släppa den. Hittills har jag läst hundcoachen Fredrik Steens blogg varje dag. Alltid lär man sig något nytt och alltid finns där något tips man kan ta till sig. Det har handlat väldigt mycket om hundattacker och varje gång jag läser om dem, så är det attacken mot Lillebror jag relaterar till. Summeringen av kommentarerna den här gången är att småhundar är bjäbbande pälsbollar som kommer springande lösa mot stora hundar och även ibland attackerar; att det inte är så konstigt att de större hundarna värjer sig.
Jag tänker, att det kanske också var uppfattningen om vad som hänt när Lillebror låg blodig och död på marken; att han hade provocerat den större hunden på något sätt. Så var det inte. Det var precis tvärtom och det finns många vittnen till händelsen. Lillebror varken skällde eller såg åt den aggressiva blandrashunden som skällde sig hes på andra sidan gatan. Lillebror till och med vek av, så långt kopplet nådde. Han hade respekt för stora hundar och provocerade aldrig. När blandrashundens halskedja gick av, hjälpte det inte. Han blev ändå ihjälbiten.
Nu, i efterhand, har jag hört att det var just så här det gick till när hundar passerade den aggressiva hunden som alltid bands fast i en lyktstolpe. Mängder av hundar, stora som små, har fått erfara den hundens ilska på samma sätt.
Jag har aldrig upplevt att en liten hund kommit springande lös mot oss på våra promenader. Däremot en hel mängd större hundar.
Känner att jag retar upp mig, just när jag läser kommentarerna på den bloggen eftersom det känns så personligt just nu. Lika bra att jag låter den bloggen vara för stunden. :) Har märkt att jag är otroligt överkänslig när det gäller prat om hundattacker. Det kanske inte är så konstigt, egentligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar