Gott nytt år!

Det här året har verkligen varit ett år blandat med oerhört mycket sorg och oerhört mycket glädje.
Jag hoppas att 2012 bara innehåller glädje och önskar er ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

Tänk, att det var så lätt...

Lipton är hur duktig som helst inomhus. Han lyssnar på nej, slutar genast att göra det han inte får, är duktig på inlärning etc. Jag har haft en del problem vid promenader. Han har slutat dra i byxben och det tror jag helt enkelt kom vid lite mer mognad. Däremot vill han valla mig när vi ska gå över gator och jag har fått olika tips. Dels att jag ska nonchalera beteendet, vilket inte har fungerat eftersom Lipton bara blir värre. Jag har fått höra att jag ska ta i honom ordentligt, vilket inte heller har hjälpt eftersom det triggar honom och han tar det som bus. Kanske har jag inte varit "hård" nog men jag tycker inte att jag kan vara hårdare.

Ytterligare ett problem är bitande i kopplet och hoppande. Det gör han alltid när vi är på väg hemåt och ibland även på promenaden. Jag har fått samma tips där; att dels nonchalera och dels ta tag i honom. Inget har hjälpt.

Av en ren tillfällighet märkte jag vad som hjälpte i båda ovanstående situationer och det var så löjligt, skrattretande enkelt, att jag nästan kände mig dum. Vid ett tillfälle då han verkligen gick igång med kopplet, hoppade och studsade, drog och även bet i byxbenet, i vantar etc och jag kände mig helt oförmögen att få honom att sluta, sa jag bara spontant: "Sitt". Och vad hände? Jo, Lipton släppte kopplet, satte sig framför mig och tog kontakt.

Åtta av tio gånger får jag honom att sluta valla mig över gator och sluta leka med kopplet genom att helt enkelt säga åt honom att sätta sig. Han får sitta och ta kontakt innan vi går över en gata och det fungerar hur bra som helst.

Så löjligt enkelt var det att åtgärda de här problemen som jag har brottats med. Jag känner mig riktigt dum.

DAP-halsbandet

DAP-halsbandet har effekt på Lipton, både när det gäller bilåkning och även då det gäller hans separationsångest. Jag ser en mycket mer harmonisk valp nu - även om jag bara har tagit väldigt korta bilturer med honom sedan den gång han fick fullkomlig panik. Däremot så blir det inget gråt längre så snart någon av oss lämnar huset. Där är det stor skillnad. Han konstaterar bara att någon går, sedan vänder han om och sysselsätter sig med något annat istället. 

Dagarna innan julafton kände jag att jag svek honom en hel del eftersom jag tillbringade en hel del tid hos min ena katthonas fodervärd inför en kattfödsel. Dagen för själva födseln var jag borta från Lipton i åtta timmar. Det är första gången jag har varit ifrån honom så länge. Han hade förstås övriga familjen och Matilda aktiverade honom en hel del men han var så annorlunda när jag återvände hem. Behandlade mig som om jag inte fanns här, tydde sig inte alls till mig, kom inte när jag ropade på honom. Lite lustigt, faktiskt, men det varade bara i några timmar. Sedan var han sitt vanliga jag igen. Tack och lov. :)

Fullt upp

Jag kommer nog inte att hinna uppdatera den här bloggen den här veckan. Däremot kommer det att hända saker på kattbloggen. Eventuellt ska vår avelshane Demjan hämtas hit från fodervärden då en hona från stockholmsområdet kommer för en date. Vi inväntar bara ett besked från avelsrådet. Dessutom ska min hona Evita, som bor hos fodervärd, föda den här veckan. Fodervärden jobbar och jag ska ta hand om förlossningen. Är i beredskap redan nu. Lilltjejens mamma kommer eventuellt på besök för att fira jul här imorgon. Vi har inte fått definitivt besked än - och så är det ju jul mitt upp i allt också.

Det är några läsare här och jag får önska er en RIKTIGT GOD JUL så länge.

Utförliga videon

Säga vad man vill om Cesar Millan men han är väldigt utförlig och pedagogisk i sitt lärande. Det är en fröjd att se på hans videoklipp:

http://www.cesarsway.com/newsandevents/videos/Cesars-Class-on-Separation-Anxiety-Part-2

Vi fick ett ordentligt bakslag när det gällde bilåkning för Lipton den här kvällen. Han har accepterat buren helt och fullt men det är just när bilen rör sig och han sitter i buren som det blir protester i form av ylande (ett väldigt ylande). Jag tränar bilåkningen så mycket jag kan, oftast varje dag, och idag blev det bilåkning tre gånger för honom. Den sista och tredje gången blev det värre än någonsin för Lipton och något sådant har aldrig tidigare hänt. Han fick fullkomlig panik, rusade runt i buren med svansen mellan benen, skrek panikartat, kastade sig på burgolvet och flämtade, krafsade i panik på gallret för att få komma ut. Jag trodde att han var sjuk. Det var så otroligt läskigt. När han kom ut ur bilen var han som vanligt igen. Något stressad, men inte sjuk på något sätt.

Han har säkerhetsbälte och det har fungerat bättre när det gäller bilåkningen men det känns inte säkert eftersom han kan hoppa mellan sätena då han har det på sig. Nu fick jag ett tips från en kattuppfödarvän som är veterinär om att skaffa ett DAP-halsband till honom. Jag beställde genast ett sådant och vi får se om det hjäper. Nu får han slippa bilburen ett tag framöver.

Lite tröst i alla fall, om det nu finns någon sådan

När Lillebror blev dödad av den andra hunden, var det inte själva ägaren som hade hand om den hunden, utan en annan person. Den personen var helt känslokall för hela situationen, ryckte på axlarna åt vår döda hund och visade ingen som helst känsloyttring, förutom provokation. Jag tänkte i efterhand att personen kanske var i chock men samma provokativa beteende har fortsatt, när h*n t ex har sett Matilda på bussen. Matilda har då fått ett stort hånleende. Detta har förstås gjort att det hela har känts ännu värre.

I helgen träffade Matilda den riktiga ägaren till hunden. H*n var uppriktigt ledsen över det som hänt, var förtvivlad över att både Lillebror och den andra hunden fått sätta livet till.

Efter händelsen kan det aldrig kännas bra men på något sätt känns det ändå bättre att se att det faktiskt finns känslor från den "andra sidan" också, att det finns förtvivlan över det som hänt.

Föremålsintresse

Lipton har stort föremålsintresse och vi ska försöka ta till vara just det. Han kan många ord för saker som vi ber honom hämta och kanske kan han bli en liten servicehund här hemma hos oss. :) Igår hämtade han en strumpa till mig när jag skulle klä på mig. Jag tror att han skulle stortrivas med att få såna arbetsuppgifter om vi nu gör rätt vid inlärning. Det är just det; att vi inte riktigt vet hur vi ska gå tillväga med träningen - annat än berömma när han kommer med saker som vi ber honom hämta. Jag tänkte att han ska få lära sig att städa upp efter sig själv också men där vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Ska höra mig för hos de superduktiga hundmänniskor som ju finns här i Skultuna, t ex instruktörerna på valpkursen. Jag vet att deras egna hundar städar upp efter sig så säkert har de lite tips.

6 månader idag

Idag blir Lipton 6 månader gammal. Jag lägger ut en bild på honom, tagen med min dåliga kamera så länge, så hoppas jag att Matilda snart hinner ta bättre bilder.

Han har ägnat sig åt lite fönsterhäng den här morgonen :)

Första snön

Lipton orkar aldrig ta en promenad direkt på morgonen. Istället går vi lite på gatan utanför, går in igen så att han får sova ut och vi tar en längre promenad någon timme senare. I morse blev han helt ställd när vi kom ut den första vändan. Marken var vit och allt såg annorlunda ut. Han nosade och nosade. Sedan stod han blick still och bara tittade. Jag försökte gå lite på gatan med honom men han var så fascinerad och bara ville stå stilla och titta.
När vi hade stått där en kvart, tänkte jag att han måste ha kissat inne utan att jag har märkt, eftersom han inte verkade det minsta intresserad av att göra något sådant ute.

Vi gick in igen. Så fort vi kommit innanför dörren, kissade Lipton på golvet. Antingen tyckte han inte om att göra något i snön eller så var han så fascinerad av det vita där utanför att han helt kom av sig.

Nu har vi gått den längre rundan och Lipton har tack och lov förstått att man även kan använda snön som toalett. :)

Filmer

Matilda har lagt ut några filmer på Lipton på sin blogg.

Man är inte mer än människa

Jag aktiverar Lipton en hel del varje dag - men så kommer det en dag som den här dagen... Vi brukar inte försova oss men den här morgonen gjorde vi just det och hela dagen blev upp och ned. Har inte känt mig vaken på hela dagen, har känt mig seg och allt har känts "tungt", om det nu är rätt ord.

Promenaden med Lipton i morse var bara en promenad som vi gjorde var för sig trots att ett koppel band oss till varandra. Jag gjorde inga kontaktövningar alls, sa inte mycket under hela tiden. Vi har busat lite grann även om min hjärna inte riktigt var med. Det är väl allt. Lipton har inte heller krävt mer. Det är som om han känner min sinnesstämning eller så känner han sig precis lika seg som jag.

Man är inte mer än människa och vi tar nya tag imorgon. Då ska vi inte försova oss.

I skogen

Lipton, lilltjejen Daniella och jag har varit ute i skogen den här morgonen. Daniella har fått agera figurant och Lipton har sökt upp henne varenda gång, utan den minsta tvekan, även om en del platser hon gömt sig på var ganska kluriga. Han var så otroligt duktig och jag är så stolt över vår lille Lipton. :)

Valpar

Liptons uppfödare har nu fem, helt otroligt söta valpar. Om Lipton hade varit 2-3 år, hade jag nog inte kunnat motstå en. Här är länken till hemsidan där de finns.