I djuraffärerna

Vi åkte iväg till Västerås för att träffa Fenix som ju deltog på Arken Zoo som en representant för sibbarna. Lagom hade vi svängt ut från vår gata när Lipton började yla från sin bur. Jag vet inte om det räcker att säga yla. Det är fullkomliga vrål som skär genom allt, precis allt. Läten, som om vi skulle vara i full färd med att plåga honom med det värsta tänkbara. Vi får alltid genomlida ylandet i några kilometer, sedan blir han tyst. Likadant var det idag - ända tills Matilda klev ur bilen vid sin praktikplats. När hon lämnade bilen och gick iväg, började det fruktansvärda ylandet igen. Jag kan inte riktigt förstå Lipton där, det måste jag erkänna. När han ser att vi är på väg att åka någonstans med bilen, står han glatt utanför och väntar på att få gå in i sin bur och jag kan inte tolka det som annat än att han gillar det. Sedan, när han väl sitter i buren, börjar ylandet som låter som om han håller på att plågas ihjäl.

När vi sedan klev in på Arken Zoo och var på väg mot burarna där katterna satt, fick jag syn på en kattägare som inte visste hur mycket hon skulle visa sitt ogillande över att Lipton började röra sig mot burraderna. Hon satt med sin katt i knäet och grimaserade så tydligt att det inte gick att undgå att förstå vad hon menade. Jag vände om, sa till Kenneth att han fick hålla Lipton medan jag hälsade på Fenix och hans matte. Jag hann ta två bilder av dem innan jag skiftade med Kenneth och han fick hälsa på Fenix medan jag höll Lipton, som pep och gnällde högt. Han ogillar folksamlingar och jag skulle verkligen behöva träna mer på sånt men det är inte lätt eftersom hundar inte är tillåtna på de flesta platser där det är just folksamlingar.

Det blev en kort visit på Arken Zoo innan vi åkte iväg till Djurmagazinet. Jag ville bara kolla om de hade fått tag på någon sibirisk katt (eftersom de ringde mig igår kväll) och tänkte att det säkert skulle bli likadant där; att Lipton skulle vara stressad och att någon kattägare skulle ogilla att han överhuvudtaget var där. Men jag bedrog mig. Där var allt helt annorlunda. En kattägare hade själv med två faraohundvalpar som Lipton lekte med. Han träffade också en schapendoesvalp som han hade hur kul som helst med. Flera kattägare hälsade på Lipton och där fanns ingen irritation alls. Han stortrivdes och vi blev kvar där i nästan en timme...

Här är de bilder jag hann ta av Fenix och hans matte Greta: