Valpkurs måndag och onsdag

Både i måndags och igår, onsdag, var vi på valpkurs med Lipton. Jag, som står en bit bort och tittar på när Matilda och Lipton gör kontaktövningarna, tycker att det ser riktigt bra ut. Lipton ser helkoncentrerad ut. Jag tycker att det fungerar bättre och bättre här hemma också, när jag kör kontaktövningar med honom på dagarna och även andra övningar + uppfostran - men kattungen Tarragona och gammelkatten Mimmi har han helt enkelt jättesvårt att låta bli.

I måndags stod jag bredvid en väldigt kunnig person som själv utbildar förare med räddningshundar. Jag fick en hel del bra tips av honom vilka faktiskt har fungerat. Han tränade sina egna två schäfrar en stund och jag blev imponerad. I onsdags hade han en liten uppvisning med en av schäfrarna i skydds. Vi fick också en liten introduktion i agility av en tjej. Lite kul att få lite mer kunskap om allt möjligt på det sättet. Givetvis fortsatte kontakttränandet också under kvällen och jag tycker att alla valpar har blivit duktiga.

3,5-månad

Lipton är nu 3,5 månad och väger 6 kg.

Varelse

I natt vaknade jag av att Lipton grät högt. Först förstod jag inte var han var men efter en stund syntes en varelse i mörkret. En varelse med fyra ben och ett enormt huvud. Lipton hade fastnat med huvudet i fodret på katternas igloo.

I går morse låg min mobilladdare söndertuggad i små, små bitar. Lipton är alltså aktiv om nätterna - trots att jag trott att han sover. Jag har trott att han håller sig hela nätterna och det tror jag fortfarande eftersom jag inte hittar någon kisspöl någonstans. Känner ändå att det är ganska otroligt eftersom han är vaken.

Den här morgonen verkar han ganska trött. Vi gick en 500-meters (kanske längre) promenad igår tillsammans med grannhunden. Sedan gjorde vi en hel del sökövningar inomhus, fler än normalt, både efter hundmat och leksaker. Vi gjorde även andra hjärnövningar som att jag kastade iväg två leksaker åt olika håll och Lipton fick sitta still och vänta tills jag sa "varsågod" och talade om vilken leksak han skulle hämta. Han är otroligt duktig, verkligen.

Vet inte om det är hans nattliga aktiviteter, promenaden eller övningarna som gör att han är så trött den här morgonen.

"Bjäbbande pälsboll"

Jag har fortfarande inte kunnat släppa händelsen då Lillebror blev ihjälbiten. Och jag kommer förmodligen aldrig kunna släppa den. Hittills har jag läst hundcoachen Fredrik Steens blogg varje dag. Alltid lär man sig något nytt och alltid finns där något tips man kan ta till sig. Det har handlat väldigt mycket om hundattacker och varje gång jag läser om dem, så är det attacken mot Lillebror jag relaterar till. Summeringen av kommentarerna den här gången är att småhundar är bjäbbande pälsbollar som kommer springande lösa mot stora hundar och även ibland attackerar; att det inte är så konstigt att de större hundarna värjer sig.

Jag tänker, att det kanske också var uppfattningen om vad som hänt när Lillebror låg blodig och död på marken; att han hade provocerat den större hunden på något sätt. Så var det inte. Det var precis tvärtom och det finns många vittnen till händelsen. Lillebror varken skällde eller såg åt den aggressiva blandrashunden som skällde sig hes på andra sidan gatan. Lillebror till och med vek av, så långt kopplet nådde. Han hade respekt för stora hundar och provocerade aldrig. När blandrashundens halskedja gick av, hjälpte det inte. Han blev ändå ihjälbiten.

Nu, i efterhand, har jag hört att det var just så här det gick till när hundar passerade den aggressiva hunden som alltid bands fast i en lyktstolpe. Mängder av hundar, stora som små, har fått erfara den hundens ilska på samma sätt.

Jag har aldrig upplevt att en liten hund kommit springande lös mot oss på våra promenader. Däremot en hel mängd större hundar.

Känner att jag retar upp mig, just när jag läser kommentarerna på den bloggen eftersom det känns så personligt just nu. Lika bra att jag låter den bloggen vara för stunden. :) Har märkt att jag är otroligt överkänslig när det gäller prat om hundattacker. Det kanske inte är så konstigt, egentligen...

Alla sätt är bra utom de dåliga

Lipton har kommit på att om man ställer sig högst upp på katternas vattenfontän, kommer man åt kattmaten som står längst in på kattmatsbordet.

Varg

Det här är alldeles i närheten av var vi bor. Två vargar har tidigare attackerat en hund på promenad här.

Skulle inte tro att Lipton någonsin får gå lös i de stora skogarna häromkring.

Valpkursen

Vi var på introduktion till valpkursen igår. Jag, som hade trott att Lipton skulle vara rädd och reserverad, misstog mig fullkomligt. Han tyckte att det var sååå kul! Han busade så mycket med andra valpar att han var totalt slut när vi kom hem. Där fanns två aussievalpar, en schäfervalp, en toypudelvalp, en tollarvalp och en wachtelvalp.

Även idag är Lipton trött. När jag ville ta en kort promenad la han sig platt på dörrmattan och när vi väl kom ut, la han sig även där. Vi gick ändå en kort bit och Lipton gick och la sig när vi kom hem. Jag tycker han går lite stelt idag; kanske fick han träningsvärk efter buset igår kväll?

Det är i alla fall väldigt lugnt och tyst i huset idag. :)

Minnen

Vi älskar Lipton högt men Lillebror har alltid sin plats i våra hjärtan kvar. Av en tillfällighet hittade jag ett videoklipp av honom som Matilda gjort för tre år sedan. Tårarna rann när jag såg det.
Här är länken till klippet:

http://www.youtube.com/user/MatildaSundin#p/u/6/1x2l59sk8J0

Ännu modigare

Den här morgonen var Lipton ännu modigare och visade stor glädje när vi träffade de hundar som jag berättade om i förra inlägget. Den här gången gömde han sig inte bakom mina ben och hälsade till och med på båda hundarna samtidigt. En främmande person passerade utan att Lipton visade minsta rädsla. Det går framåt med stormsteg.

Här hemma lyssnar han inte riktigt. Bara ibland. Det känns som om det är lite varannan dag. När jag tycker att det går bra, blir det bakslag. När jag tycker att det inte går bra, vänder det plötsligt. Vi har tre stora NEJ här. Det gäller främst gammelkatten; att hon inte ska bli omkullsprungen och biten. Sedan våra kläder och soffan. Där är vi benhårda - och ibland vill Lipton förstå. Ibland har han glömt. :) Jag hoppas få tips på valpkursen ikväll.

Mycket modigare

Jag väntade lite med vår korta promenad idag. På mornarna är det så tomt och tyst och jag vill att Lipton ska träna på möten, lite ljud etc. Det var det också verkligen när vi för ca en timme sedan tog vår promenad i Liptons takt. Vårt första möte blev grannarna med sitt barnbarn i barnvagn. Lipton var skeptisk mot vagnen till en början men snart fixade han det galant, gick fram och nosade både på vagn och litet barn. Nyfikenheten tog överhand. Nästa möte var tre hundar och Lipton gömde sig först bakom mina ben. En av hundarna, en collie som egentligen också bara är valp, var lite för livlig för Liptons smak men snart försökte Lipton hälsa även där.

Vårt sista möte på promenaden blev fyra barn som kom springande emot honom. På uppmaning av mig stannade de och satte sig på huk och det fanns ingen tvekan för Lipton att gå fram till vart och ett av barnen och hälsa. Han gör stora framsteg med sin rädsla, verkligen!

Igår tänkte jag träna på att äga ett besök, som jag läste om på hundcoachen Fredrik Steens blogg. Alltså, att det är jag som avgör när Lipton får gå fram och hälsa på våra besök; att han inte springer fram till besökarna när det ringer på dörren. Tyvärr gick det inte alls eftersom besöket bara klev in i huset utan att jag var beredd.

Vi testar med nästa besök istället.

Valpkurs

Vi kom med på valpkursen! Härligt, verkligen! Det blir Matilda som får genomföra själva kursen med Lipton och jag kommer att stå på avstånd och titta på. Är det så att Lipton börjar dras mot mig, får jag väl sätta mig i bilen men jag tror att han kommer att ha fullt upp med att kolla in de andra valparna och alla nya människor. Det här behöver han verkligen! Vi behöver det också, förstås.

En av de som håller i kursen är den person som vi träffade med Lipton, då jag tyckte att det var ett möte med rätt person.

Nu ser vi verkligen fram emot måndag kväll.

Möten

Det går bättre och bättre för Lipton när vi möter "främmande" personer utomhus, förutsatt att personerna sätter sig på huk och låter Lipton själv välja om han vill hälsa eller inte. Han har alltid lust att hälsa men närmar sig personen försiktigt och försynt. Jag är ändå så glad att det går framåt.

Här hemma ser det ut som en rövarkula. Lipton älskar att hämta papper från pappersinsamlingen och riva i miljoner bitar. Vi har låtit honom bita i gamla skor som han har hämtat också - men förbjuden frukt är mest intressant och helst vill han förstås ha de skor som han inte får bita i. Hans leksaker ligger utspridda överallt och jag plockar och plockar... - men det är fullkomligt underbart att ha vår Lipton ändå. :)

Tina, hos Blue Wingfire´s tipsade mig om en valpkurs hos Skultuna Brukshundklubb som börjar på måndag. Jag, som trodde att det var kört med valpkurser den här hösten, slängde genast iväg ett mail och frågade om det fanns platser kvar. Det vore ju så himla bra och jag hoppas, hoppas att vi kommer med. Det kunde inte bli bättre. Lipton är också fullvaccinerad nu. Han fick sin 12-veckorsvaccination igår.

12-veckorsbilder

Inte förrän man ser bilderna på Lipton, ser man hur mycket han har växt sedan de förra bilderna togs. (Vi borde ha kammat till honom lite innan fotograferingen :) ).

Underbar

Lipton är en helt underbar liten valp och vi kommer allt närmare varandra. Visst är det jobbigt - som det ska vara - med valp i huset men det är bara en tidsperiod.

Det roliga är förstås all lek och alla hans upptåg. Och att se hur otroligt lättlärd han är, förstås. Han blir allt modigare, även utomhus. För någon dag sedan träffade vi grannens lilla pekingeservalp. Lipton var till en början skeptisk men snart busade valparna runt och Lipton tyckte att det var så kul att han, när vi kom in, satt och grät vid ytterdörren. I vanliga fall brukar han ha väldigt bråttom hem.

Det finns två "problem" med lilla plutten (men han är ju bara bebis än och vi hoppas att det är övergående). Det ena är att han måste ha mig inom synhåll när vi är ensamma hemma. Han kan inte slappna av riktigt och sova, antar jag, eftersom han vaknar till varje gång jag förflyttar mig från rum till rum. Jag är förstås orolig för att han inte får all den sömn han behöver på grund av detta och sådana gånger (som just nu) försöker jag hålla mig på samma plats. Det tyder förstås på någon form av otrygghet hos honom och jag hoppas att det går över när han förstår att jag inte försvinner.

Det andra problemet hoppas jag är valprelaterat och övergående. Han gillar nämligen att bita i kläder. Då han biter i händer eller möbler går det att avleda honom med en leksak - men inte då det gäller kläder. Det här är ett beteende som jag vill ha bort från honom så fort som möjligt och jag är förstås orolig då han hälsar på personer utomhus; att han ska bita till och dra tills plagget går sönder, som han gör med våra plagg. Så klart får han skarpa tillsägelser men det hjälper inte. Han blir ännu mer taggad. Kanske behöver jag experthjälp där men jag hoppas som sagt att det går över snart.

Så är det då kattungarna som är svåra att låta bli men jag har dem åtskilda och när kattungarna kommer "ut" ur rummet, får Lipton helt enkelt ha koppel på sig. Han finner sig i det, blir otroligt lugn och bryr sig inte mycket. Kattungarna flyttar runt den 20 september så vi får ha det så här en kort tid framöver.

Annars är Lipton helt och hållet fullkomligt underbar! :)