Bilder på Lipton

Varg

Grannen och jag gick iväg med hundarna för att släppa dem lösa för att de skulle busa av sig bakom scoutstugan. Det är ju varg på alla andra platser där hundarna kan springa lösa och eftersom det är god uppsikt åt alla håll vid scoutstugan, tänkte vi att det var en bra plats.

När vi kom dit, fanns där helt färska spår. Vi vet att de var färska eftersom det snöade. Spåren fortsatte mot ett dike ut mot åkern, ca 10 meter bort. Kanske låg vargen där och tryckte. Vi ville inte se efter...

Fotspåren på bilden, bredvid vargspåren, är våra egna. Annars fanns där inga fotspår från människor.

Inte mycket bloggande här

Trots att det är tyst här på bloggen, är det full fart här hemma - och det är också anledningen till dåligt bloggande.

Vi fortsätter uppfostran och träning av Lipton, promenaderna blir allt längre, han behöver mer och mer aktivitet för att bli harmonisk och vi kör på.

Morgonpromenaderna blir 1 - 1,5 timme långa, Lipton får sedan springa av sig och busa i trädgården (jo, vi fortsätter med det efter promenaderna). Ibland får vi sällskap av någon annan matte med hund på promenaderna och jag märker att Lipton blir lite "vildare" och svårare att hantera sådana gånger. Där behövs mer träning, med andra ord. När vi kommer in, kör vi lite kontaktövningar, lite sökövningar och bus. Därefter vilar gärna Lipton. När han vaknar blir det en kort promenad, lite bus efter det och mer sök- eller kontaktövningar. Vid tvåtiden tar vi en lite längre promenad igen och han får springa av sig i trädgården. Därefter kommer tjejerna hem och Lipton får busa med dem.

På tisdag är en av våra katthonor Lucia förväntad att föda. Lipton får naturligtvis inte vara med och jag hoppas innerligt att Lucia väntar med födseln tills eftermiddag/kvällen då det finns någon annan här hemma. Värsta scenariot vore att hon börjar tidigt på morgonen då jag inte har hunnit gå ut med och aktivera Lipton. Jag kan knappast lämna henne mitt i förlossningen och Lipton kommer säkert att "gå i taket" om han inte får sin aktivitet. Det är bara att hoppas att förlossningen blir vid en passande tidpunkt men det allra viktigaste är ju att allt går bra. Den dagen kan bli en utmaning. :)

Kurser

Vi, antingen Matilda eller jag, hade tänkt gå nybörjarkurs i agility med Lipton men till våren är det omöjligt eftersom han inte blir ett år förrän i juni. Agilityn får vänta till hösten. Däremot finns det ju andra kurser man kan gå och aktivitetskurs är ju något, kanske kombinerat med rallylydnad. Har blivit rekommenderad Hundex i Västerås, som ska vara väldigt bra och som har kurser i just rallylydnad.

Jag hittade också en ny, läsvärd hundsida här av en tillfällighet.

Frisbee

Det spelar ingen roll att jag går in i huset en stund efter promenaderna - innan vi går ut och busar i trädgården. Lipton drar lika mycket i kopplet hemåt. Hoppet är det sista som överger honom. :)

Igår tänkte jag att jag skulle kasta en frisbee till honom ute i trädgården. Det gjorde jag bara en gång. Jag kunde drömma om att få tillbaks den efter att Lipton fångat den. Där såg jag att jag verkligen har saker att jobba på. När vi leker med bollen, är han lydig, sätter sig på kommando och släpper bollen. När han hade frisbeen i munnen, existerade jag inte längre. Han blev fullkomligt i extas över sin frisbee, varken hörde eller såg mig.

Jag som trodde att jag hade kontroll. :)

Lite smått och "gott"

Efter varje morgonpromenad får Lipton springa av sig i trädgården, busa och leka. Det har blivit till att han alltid drar väldigt i kopplet och har bråttom när vi är på väg hemåt. Jag försöker vara rolig även på promenaden men det är stunden i trädgården som han tydligen längtar mest till. Jag tror inte att det hjälper att jag låter honom springa lös där innan promenaden. Han kommer ändå att förutsätta att det blir bus efteråt. Därför ska jag nu lägga om strategi och vi kommer i fortsättningen att gå in i huset en stund innan han får springa lös. Vi får se om det hjälper.

Matilda började en ny praktik på ett hundcenter idag. Nu har hon praktiserat i utbildningsstall, hos hovslagare, på hunddagis (länge), hos hundinstruktör en termin och nu alltså på det här hundcentret som hon i och för sig får en lång resväg till, men jag är säker på att hon inte bryr sig speciellt om det. Hennes dröm är att så småningom starta ett eget hunddagis och det är ju ingen orimlig dröm, anser jag, men hon kanske borde vara anställd ett tag och starta eget när hon är äldre. Jag tycker att hon är för ung för att bli "låst" av ett eget företag om hon startar det direkt efter gymnasiet.Om hon inte startar det tillsammans med mamma, förstås. :) Jag kan inte låta bli att vara lite avis på vilka möjligheter ungdomar idag faktiskt har med det stora utbud av gymnasieskolor som finns. Helt klart skulle jag också ha satsat på hund om jag var ung idag.

Matilda

I trädgården

Filmen blev dubbel, av någon anledning. Det blev alltså samma sekvens två gånger på raken. Vet inte hur jag har kunnat fixa till det så illa men jag publicerar den ändå.

Orsaken till att jag låter så andfådd, är att jag själv sprang runt och blev jagad av Lipton innan jag började filma. :) Och jag behöver inte säga "sitt" två gånger. Jag vet inte varför jag gör det. Det har blivit en ovana som måste bort.

Springa lös

Jag har märkt att Lipton är väldigt mammig och att det fungerar bra att ha honom lös på ganska folktomma platser. Han har full koll på att jag finns i närheten hela tiden och kommer som ett skott på inkallning. Därför får han numera alltid springa lös på någon plats under morgonpromenaden och sedan i trädgården efter promenaden.

Idag fick han springa lös i pulkabacken medan Daniella och jag busade med honom. Han skötte sig galant och pulkabacken var perfekt eftersom det finns vallar runt om vilket gör att det inte syns om det kommer någon lösspringande katt på andra sidan eller om det kommer någon hund. Tänkte att jag låter honom busa där varje dag men tyvärr blir det inte så. Jag fick på eftermiddagen veta att vargar från det stora reviret här i trakten håller till just i och runt pulkabacken. I samma stund som jag fick veta det, hade en annan hundägare en varg bakom sitt hus.

Jag anser att vargar ska få leva - i storskogarna. Inte inne i samhällen. När man inte kan leva normalt, har det helt enkelt blivit fel någonstans, både för vargarna och för oss.

Bästa kompisarnal

Lipton med sina kompisar Rasmus och Rocky som han träffar så gott som varje dag (Matildas pojkväns hundar)

Och så det här reviret här i trakten igen...

http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.1493174-hund-svart-skadad-vid-vargattack

http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.1494595-varg-dodade-tva-av-hans-hundar

http://www.jaktojagare.se/notiser/hundagare-motte-varg-i-skultuna

Till någon av artiklarna fanns en kommentar om att vi bygger på vargens revir. Nu är det inte så i det här fallet. Dessa vargar är inplanterade här och de visar inget normalt vargbeteende; ingen rädsla för människor och ingen tvekan att gå in i samhällen.

De har setts lite överallt inne i samhället; på cykelbanor, mitt inne i centrum, i skogen direkt bakom skolan etc. Trots att människor vistas i närheten, visar de ingen som helst rädsla. De har följt efter en bonde i traktor som skördat och sprungit fram och tillbaks mot traktorn, precis på samma sätt som de matas i djurparker. Man kan inte låta bli att undra om  dessa vargar är inplanterade från någon djurpark...

Jag anser att vargar ska få leva - men det här reviret känns väldigt missplacerat och de borde visa sin naturliga folkskygghet, som lodjuren här i trakten gör. Något enstaka lodjur har visat sig men annars ser man bara spåren efter dem i snön om vintrarna. Precis som det ska vara.

Nyårsafton och en ny sida av Lipton

Jag vet att jag inte ska jämföra Lillebror och Lipton men Lillebror var aldrig rädd för raketer och smällare. Varje nyårsafton började jag gå ut med honom vid femtiden, redan när han var valp. Då smäller det lite här och var och eskalerar hela tiden fram till tolvslaget, då det fullkomligt exploderar runt vårt hus. Jag gick med honom några gånger under kvällen och han reagerade ingenting alls vid tolvslaget då jag alltid hade tv:n på full volym. Därför gjorde jag likadant med Lipton. Vid femtiden small det några gånger lite längre bort, någon timme senare var det fler smällare och även några raketer på närmre avstånd. Lipton stannade till någon gång men jag gick på som vanligt och han brydde sig inte alls efter en stund.

Vid elvatiden började jag höja volymen på tv:n och förklarade för det yngre barnet varför och vad som kan hända med en hund som blir rädd för smällare och raketer (chock, blodtrycksfall etc) och att det kan bli riktigt illa. Vid kvart i tolv small det ordentligt utanför. Jag gick in i badrummet och när jag kom tillbaks, hade barnet släppt ut Lipton på altanen!

Lipton blev orolig, sprang runt. Jag försökte vara normal även om jag var så arg att jag kokade inombords. Försökte att inte visa att jag tog notis om Lipton trots att han började flämta av stress. Tack och lov blev det inget mer. När raketer och smällare tystnade efter tolvslaget, lugnade också Lipton ner sig.

____

Igår kväll såg vi en ny sida av Lipton som förvånade mig. Han hade tagit en bit vass hårdplast i munnen som han ägde. Sådana gånger vet jag att jag inte kan göra någon som helst byteshandel med honom, vare sig jag försöker byta mot godis eller annat. Jag brukar helt enkelt ta tag i Lipton, öppna hans mun och ta ut föremålet. Kenneth gjorde likadant med plastbiten. Lipton blev rasande och högg Kenneth i handen. Jag har aldrig sett Lipton arg tidigare och Kenneth tog tag i honom och markerade att han gjort fel.

Lipton har nu kommit på sätt att forcera barriären som vi har till källaren där Kenneth håller på att bygga ett spa. Lipton smet ner i källaren och kom upp med något i munnen. När han snabbt släppte ner föremålet på golvet, såg jag att det var en vass skruv och han tog den i munnen igen, ägde den förstås. Jag gjorde som jag brukar, tog tag i honom, fick tag i skruven i hans mun, tog ut den och Lipton reagerade på samma sätt som han gjort mot Kenneth; med aggressivitet och han högg mot mig. Måste tillägga att vi båda såg till att vi inte gjorde illa Lipton när vi tog ut föremålen. Där fick han sig ännu en tillrättavisning. Jag hoppas de här gångerna inte upprepas, verkligen. Att byta ut det han har i munnen, har vi försökt med tusen gånger och det går helt enkelt inte. Vi måste handgripligen ta ut det ur munnen på honom och jag vet att det kommer fler tillfällen.

Vi får hoppas att det här beteendet endast var tillfälligt.