Möte med rätt person

Häromdagen träffade Lipton och jag en person här i samhället som är väldigt kunnig när det gäller hund. Han har själv tre hundar som han tävlar lydnad och spår med i de högre klasserna och han ingår också i polisens hundsöksgrupp (heter det så?). Lipton var förstås även väldigt reserverad mot honom till en början men sökte sig fram så småningom (då personen satt på huk) och började nosa igenom honom utan att personen rörde honom. Det har hänt att personer som suttit på huk i möten med Lipton har börjat klappa honom, vilket skrämt honom. Vid ett tillfälle tjöt han till av beröringen och jag förstod då att vi säkert kommer att ha mycket att jobba med när det gäller rädsla för främmande personer. Den här gången gick det bra och snart låg Lipton på rygg och lät personen klappa honom på magen. När Lipton var färdig med honom kom en annan person gående på gatan. Då den personen hade passerat gjorde Lipton en tendens till att följa efter. Jag höll i kopplet och gjorde fel som inte lät honom gå efter, fick jag veta av den hundkunniga personen. Att hålla kvar Lipton, gav honom fel signaler.

På vår 100 meter korta promenad idag (Lipton bestämmer takten) träffade vi två personer och jag tog till mig den lärdom jag fått och lät Lipton gå efter personerna då de passerat.

Det här var något helt nytt för mig. Tänk, vad små saker, som man överhuvudtaget inte tänker på, kan bli fel.

Lipton och katterna

Det har varit dåligt med blogginlägg här. Har helt enkelt fullt upp, mest med uppfostran av Lipton så att det fungerar med katterna här hemma. Att uppfostra honom när det gäller kattungarna, har jag slutat med. Jag har dem helt enkelt åtskilda och ägnar lika mycket tid åt dem alla. Det blev helt enkelt alldeles för hårda lekar från Liptons sida. Han tycker förstås att deras lekar ser kul ut och vill vara med. Jag lyckades få honom att förstå att han inte fick röra kattungarna. Lipton förstår "nej" och var duktig men då kom kattungarna istället fram, lekte med hans svans etc och det var helt enkelt inte rättvist mot Lipton som inte fick röra dem. Kattungarna kommer inte att bo kvar här och tills de flyttar, kan de inte alltid vara tillsammans med Lipton. Så klart får de vara med honom när vi har full uppsikt och vi ser till att Lipton inte blir lockad att leka med dem.

Sedan har vi sibirerna, som Lipton inte på något sätt "ger sig på". Varför, vet jag inte. Kanske har han fått sig en "åthutning" av dem. Lucia kan stryka sig mot honom och han står stilla, snällt, och bara tar emot goset.

Joy var hård mot Lipton när han kom. Nu har Lipton märkt att hon inte gör ont. Hennes klor är inte ute när hon daskar till honom. Joy har inget agg mot Lipton längre utan stryker sig också mot honom och han "naggar" henne i öronen och i pälsen. Joy verkar inte lida av det men jag måste se till att detta naggande slutar eftersom det kan blir värre, hårdare. Likadant gäller gammelkatten Mimmi. Hon visar tydligt att hon inte gillar detta naggande, fräser och daskar till - men det struntar Lipton fullkomligt i. Han har noll respekt för henne och jag vet inte varför? Beror det på att hon är 18 år och han känner att hon inte riktigt orkar?

Jag har i alla fall kommit en bra bit på väg. Lipton rör inte Joy eller Mimmi när jag är direkt i närheten. Däremot passar han fortfarande på när jag inte ser eller när telefonen ringer och jag blir upptagen i ett telefonsamtal. Det gäller bara att fortsätta och fortsätta. I skrivande stund passerade Mimmi honom utan att han gjorde minsta ansats att nagga på henne. Vi är en bra bit på väg, känner jag.

Besked

Har nu fått besked från polisen om att hunden som bet ihjäl Lillebror avlivades förra veckan. Vi kan, på något sätt, göra ett avslut där. Synd bara att två hundar måste dö för att en hundägare inte klarar av sin hund. :(

Social träning

Lipton har visat att han är reserverad mot andra hundar och nya människor i vår omgivning. Vi åkte därför till Västerås kennelklubb där det var både agilitykurs och lydnadskurs ikväll. På en bänk mitt emellan kurserna satt vi och till en början tyckte Lipton att det var riktigt läskigt och ville sitta i mitt knä (vilket han fick). Så småningom ville han själv ner i gräset och i skydd av bänken kikade han på hundarna på lydnadskursen (som befann sig närmast oss). Det gick riktigt bra och han blev ordentligt avslappnad till sist.

När vi kommit hem till Skultuna, träffade vi på en otroligt snäll hund som Lipton fick hälsa på. För första gången sedan han flyttade hit fick han riktig närkontakt med en annan hund och även det gick bra.

Det kommer säkert att ordna sig framöver. :)

Färskmat

Lipton gillar inte torrfoder.Vi har gjort allt som stått i vår makt för att få honom att äta ordentligt av det men icke... Vi har även provat med en annan sort. Jag tror att det beror på att han känner lukten av katternas blötmat som de får morgon och kväll. Han står nedanför kattmatsbordet och gråter.

Igår åkte vi till Djurmagazinet och köpte fryst färskmat för valpar. Han fullkomligt älskar det och tänk, nu äter han även lite av torrfodret också. Han tyckte väl att det var lite orättvist att katterna skulle ha både torr- och blötmat medan han fick nöja sig med torrfoder. ;)

Nya bilder

Om vi ska ut och meta någon gång, vet jag vem som ska få leta mask. Lipton är helt otrolig på att hitta feta daggmaskar i gräset. Varje gång han sätter ner nosen i backen, får han med sig en mask upp. Tack och lov låter han bli att äta dem.

Här kommer nya bilder.

Önskar ett avslut

Polisens rättsenhet har lovat att underrätta mig vad som händer med hunden som bet ihjäl Lillebror. Det var 6 veckor sedan det hände och jag har fortfarande inte hört något. För två veckor sedan ringde jag och fick veta att hunden fortfarande var omhändertagen och att inget beslut hade tagits. Beslutet skulle också offentliggöras, fick jag veta.

På något sätt kan jag inte göra ett avslut förrän jag vet och jag är förstås rädd att hunden kommer tillbaks hit till samhället. Jag är inte den enda som är orolig eftersom den hade fler anmälningar på sig innan den, helt oprovocerat, dödade Lillebror efter att ha slitit sig.

Jag hoppas få ett besked snart.

Bil- och socialträning

Igår hade vi lite bilträning med Lipton, vilket han inte alls gillade. Han grät högt och åstadkom ljud som vi hittills inte hört från honom. Så småningom lugnade han ner sig och just när vi körde in på uppfarten hem, höll han på att somna. Vi åker en sväng med honom varje dag framöver så att han vänjer sig.

Han behöver också social träning. När vi möter främmande människor på de korta koppelpromenaderna, blir han väldigt rädd. Vi behöver möta fler människor och på tisdag åker vi till hundklubben där det då är agilityträning. Han får sitta i mitt eller Matildas knä och kolla in både hundar och människor.

Jag har tänkt på bänken utanför ICA där det både är bilar, skrammel av kundvagnar och människor men jag tror att det kan bli för mycket på en gång eftersom han visar så mycket rädsla för både ljud och nya människor. Vi börjar med hundklubben. Det blir nog bäst.

Lipton älskar vatten

Lipton ser till att plaska i varje vattenpöl han hittar. Igår hoppade han i vår damm i rabatten.

Matilda var ute på promenad med honom idag och då såg det ut så här:

http://www.videofy.me/femtonplus/262527

(Det går endast att lägga in en länk till filmen)

Nätterna

Liptons första nätter hos oss, ställde jag klockan på halv ett och halv fem för att jag skulle gå ut med honom. Varje gång vi hade varit ut, var han så pigg och busig att det inte blev något sova av alls. En, två eller tre nätter klarar man utan sömn men snart var jag så trött att jag var som ett tomt skal. Jag bestämde mig för att istället lägga ut tidningar på golvet och det fungerar faktiskt mycket bättre. Lipton gör på tidningarna, kommer upp till mig i sängen igen och sover vidare. Han hinner aldrig bli pigg och busig under den tiden och jag tror faktiskt inte att det har någon betydelse för framtida rumsrenhet; tror inte att han kommer att göra på golvet på nätterna som vuxen då han ju får rejäla promenader och rastningar innan läggdags.

Jag vet att många anser att en valp inte ska sova i sängen; att man istället ordnar en natthage eller har valpen i bur nattetid. Lipton är enormt beroende av närhet och jag vill ge honom den närheten. Han lägger sin haka på min hals innan han somnar och jag vet inte om jag har rätt men jag antar att det är för att han känner min puls och att det är lugnande (?).

Kanske har jag helt fel men det är så mysigt och jag har förstås ingenting emot det. Tvärtom. :)

Om Lipton

Trots att det inte finns tid för så mycket bloggande när man har en liten valp (+ kattungar) i huset, startar jag ändå den här bloggen om Lipton eftersom det är kul (för mig) att ha valptiden hågkommen på det här sättet.

Lipton har nu bott hos oss i drygt en vecka och är alltså nio veckor gammal. Rumsrenheten är det lite si och så med, förstås. Han är ju bara bebis. Däremot är han väldigt lättlärd och har redan lärt sig "sitt", "ligg" och "tass". Det klarar han galant. Mest ägnar han sig åt bus - alltid med glimten i ögat. Första inlägget här får mest innehålla bilder, så här kommer de:

(Frolic använder vi bara som "godis" lite då och då. )