Länge sedan nu...

Det var över en månad sedan jag uppdaterade här men det finns en orsak. Jag blev sjuk, låg på lasarettet på bevakning av intensiven med njurstensanfall, blodförgiftning och en kraftig infektion i hela kroppen - så den här gången har jag en ursäkt. :)

Den enda gång då det är jobbigt att ha hund, är när man är sjuk. Eftersom jag jobbar hemifrån och är hemma med Lipton hela dagarna, blir det lite strul. Kenneth fick vara hemma från jobbet, även när jag kom hem från lasarettet eftersom jag knappt hade ork att stå på benen. Nu är orken tillbaks och Lipton har varit helt underbar den här tiden och inte krävt mycket aktivering.

Vi hann gå på rallylydnadskursen en gång innan jag blev sjuk, vilket var synd och tråkigt. Vi har i alla fall blivit lovade att få kursen tillgodo och hoppas på en ny omgång till våren.

Vi har också köpt en ny avelshona (sibirisk katt). En tuff liten fröken som blev Liptons kompis så fort hon flyttade in.

Agility

Förra måndagen började agilitykursen. Matilda var på semester i Alanya och jag skulle gå kursens två första tillfällen. Så klart hade jag inget emot det alls. :)

Det började inte bra vid första kurstillfället. Jag raserade ett hinder framför Lipton. Jag gjorde det inte bara en gång. Två gånger stötte jag i hinderstöden, det rasslade till och hindren föll. Lipton blev rädd och vägrade hoppa. Varje gång valde han att springa på sidan av hindren. Tog vi bort bommarna, sprang han i alla fall genom hinderstöden, han sprang över bommar som låg på marken men hoppa hinder... Nej, där gick gränsen för honom. Tunneln, den korta varianten, var inga problem.

Det andra kurstillfället missade vi. En av våra katthonor kom i löp och vi fick lov att hämta hem en hane från Arboga. Jag ville inte lämna katterna utan uppsikt och avbokade alltså agilitykursen.

Igår var det meningen att Matilda skulle ha gått kursen för första gången men hon kom hem sjuk (förmodligen av luftkonditioneringen på hotellrummet) och än en gång åkte jag dit
 med Lipton.

Den här gången gick det bra. Till en början var Lipton skeptisk till hindren men efter en stund var falukorvsbitarna så lockande att han glömde bort sin rädsla. När vi åkte hem hade han hoppat alla hinder, hoppat däckhindret, klättrat upp och ner från A-hindret, sprungit genom den långa tunneln, gått slalom och varit så otroligt duktig.

Imorgon, onsdag, är det dags igen. Matilda ligger däckad och vi får se om hon piggar på sig eller om det blir Lipton och jag även denna gång.

Lipton och Matilda

Avbokat

Efter att ha skrivit på Facebook om den eventuella operation som Lipton skulle ha gjort i morse, fick jag pm om hundar som har opererats under rötmånad och vilka besvär de har haft därefter. Jag fick också höra om flera hundar som saknat tänder under hela sitt liv och aldrig fått besvär. Jag avbokade helt enkelt tiden hos veterinär och hör av mig dit igen om Lipton får några besvär. Hittills har han inte haft några alls.

Tisdag

På tisdag morgon ska Lipton till veterinär och sövas ner. Lipton saknar nämligen tänder på båda sidor av båda käkarna. Kanske finns det inga tänder där överhuvudtaget, vilket jag hoppas. Finns det tänder som inte har kommit upp, måste de opereras ut eftersom emaljen blir ett främmande ämne för kroppen.

Blir Lipton opererad, så blir alltså tandköttet på båda sidor av både över- och underkäke uppskuret. Han kommer inte att få det lätt efteråt, stackarn.

Vi får hoppas på det bästa för hans skull.

Kurser

Här var det inte mycket bloggat. :)

Lipton mår i alla fall hur bra som helst. Tråkig sommar men å Liptons vägnar har den varit bra eftersom man har kunnat motionera honom och gå hur långa promenader som helst utan att tänka på att det blir för varmt. Det har varit precis lagom och Lipton älskar regn så inga skurar kan stoppa honom. Han badar i djupa vattenpölar, doppar till och med huvudet och han badar i bäcken. Det har inte känts angeläget att åka ut till någon sjö för svalka den här sommaren.

Vi har anmält Lipton till nybörjarkurser i agility och rallylydnad. När agilitykursen är slut, börjar rallylydnadskursen. Det är ett datum som krockar men det ska nog ordna sig med det.

Den 20 augusti är första tillfället på agilitykursen. Det är meningen att Matilda ska ta den kursen och jag går rallylydnadskursen. Just vid de två första tillfällena på agilityn är Matilda i Turkiet men jag tar gärna dem. :)

Innan dess borde jag blogga mer i alla fall. :)

Kurskompisen

Idag skulle Lipton ha kastrerats men jag blev varnad av så många att göra det så här på sommaren, när bakterier gror, så jag kollade med Djurkliniken. När de sa samma sak, så skjuter vi upp kastreringen till hösten och hoppas att det passar tidsmässigt med de kurser vi planerar att gå. Annars får vi skjuta upp det ytterligare.

Istället för att ligga på operationsbordet fick Lipton busa runt med sin kurskompis Dexter. De har gått både valpkurs och lydnadskurs tillsammans. Full rulle var det. Lipton är lågrangad med alla hundar han träffar, vilket ju även syns på bilderna.

Lipton 1 år

Hipp hipp hurra för vår älskade Lipton som blir ett år idag!

Kursen slut

Så var kursen slut. Mycket positivt har hänt med Lipton under den här tiden och jag är så glad och tacksam att vi fått så många verktyg att jobba med. Till hösten ska Matilda gå kurs i agility och jag ska också gå någon kurs med Lipton parallellt. Har bara inte bestämt vilken. Antingen blir det rallylydnad, aktivitetskurs eller viltspår.

Först blir det i alla fall kastrering den 13 juni. Hoppas att det inte är alltför varmt då på grund av infektionsrisken.

Lydnadskursen

Vilken tur vi har som får gå på en otroligt bra lydnadskurs. Lipton (och alla hundar som är med) har gjort otroliga framsteg. Det är en fröjd att gå promenader med Lipton nu. En enorm skillnad sedan tidigare tack vare de superduktiga instruktörerna som har en individuell plan för varje hund och som har så många bra tips och råd att dela med sig av.

Det tips vi fick om t ex drag i kopplet var att vi skulle överraska Lipton under promenaden och belöna med både godis, leksaker och ibland bara beröm. Det fungerade - mer än bra! Lipton tar kontakt hela tiden och väntar på överraskningarna. Ibland, när jag t ex tappar koncentrationen eller han känner lukten av en löptik, kan han dra till i kopplet men då är det bara att backa och fånga upp honom igen. Det är så otroligt kul!

Nya bilder

Nya bilder på Lipton som togs i helgen.

Lipton (och vi) har haft jobbigt en tid då granntiken har löpt. Lipton har gått och smågnällt, markerat inne, ätit dåligt (nästan ingenting), och varit helt okontaktbar och dragit som en tok i kopplet då vi har varit ute. Kastrering är nu beställd för honom och han kastreras den 13 juni. Innan dess hinner vi gå en lydnadskurs som vi kommit med på och som börjar den 7 maj, alltså på måndag. Måndag- och torsdagkvällar kommer vi alltså att tillbringa på hundklubben och det ska bli så kul.

Bus och gos

I torsdags träffade Lipton phalénerna Bango och Adina i Thamska parken (Lillebrors mamma och halvbror).

Det var full fart:

Som jag skrev i förra inlägget, är Lipton go och snäll mot kattungarna. Han fullkomligt älskar hanen Hercules.

En liten filmsnutt på goset också:

Underbara Lipton

Helt underbara Lipton är så mjuk, go och snäll mot kattungarna. På videoklippet har de dels vält hans låda med leksaker, kattungen Harmony tar hans tuggben och håller sedan på med hans baktass - och Lipton gör ingenting.
Vår härliga, härliga hund.

Kattungarna

Kattungarna är nu fem veckor gamla och börjar komma ut i huset. Lipton är väldigt reserverad och rädd när hela gänget kommer emot honom (sibiriska katter är tuffa :)) men att träffa en och en åt gången går ganska bra.

Full speed

I morse, när vi körde "vår" tjej till stallet, gick vi ner på leråkrarna och lät Lipton springa av sig. Det är första gången han får springa lös på så enormt stora ytor och han utnyttjade det verkligen. Vilken otrolig fart han hade  och han tog ut svängarna ordentligt men kom genast tillbaks på inkallning. Det var en härlig känsla att se honom springa så fri, som om han var i sitt rätta element, och vi åkte hem med en väldigt nöjd, men också en väldig lerig, hund.

Vi kommer att göra om det, så fort vi har möjlighet. Den fart han hade ute på åkrarna hinner han aldrig få upp på vår tomt och han behöver verkligen detta. Det är nästan så att man har dåligt samvete för att han aldrig har fått springa så "fritt" tidigare.

Kastrering?

Vi har blivit ytterligare en i familjen. En tjej, som just nu tillbringar de mesta av dagarna i ett stall. Lipton följer naturligtvis med dit när vi skjutsar dit tjejen varje morgon och han har förälskat sig i en härligt söt blandrastik där. Han är extra mycket förälskad just nu när tiken löper och jag förstår att vi blir tvungna att kastrera honom. Han är helstressad, fullkomligt skriker, tjuter, gnäller, springer runt och flämtar och är helt okontaktbar. Beteendet sitter i även när vi kommer hem därifrån och när tjejen kommer hem, börjar det om igen eftersom det förmodligen luktar Liptons älsklingstik om henne.

Jag håller just nu på och funderar på var jag ska kastrera honom. Ska jag anlita veterinären här i närheten där jag själv måste vara med under själva ingreppet och där Lipton fortfarande är sövd när han åker hem. Jag tror att jag är för blödig.

Ska jag kastrera honom hos en veterinärklinik lämnas han in på morgonen och hämtas på eftermiddagen, då han är vaken. Jag kan tänka mig hur han ska tjuta, vråla och yla när jag lämnar honom eftersom han har sådan separationsångest.

Jag fortsätter på funderandet om vad som är bäst...

Gör reklam för sin ras

Första gången en bil stannade bredvid Lipton och mig när vi var på promenad, blev jag förvånad, glatt överraskad och stolt. Personerna i bilen ville nämligen veta av vilken ras Lipton var och överröste honom med komplimanger. Sedan hände det en gång till. Och ytterligare en gång. Vid åtta promenader av tio blir han beundrad av människor som vill veta av vilken ras han är. En gång kom en kvinna springande efter mig. Hon hade suttit i sin bil på en parkeringsplats när jag passerade och även hon ville veta rasen.

Idag höll jag på att ramla baklänges när en grävmaskin stannade bredvid Lipton och mig. Grävmaskinisten, som alla andra, undrade om Liptons ras och tyckte att han var "otroligt fin".

Visst blir man glad över att det finns så många som tycker samma sak som jag och min familj; att Lipton är vacker. :)

Det här blev ett riktigt skrytinlägg men äh, det får gå ändå.

Ett "litet" problem

Lipton är duktig och allt går bara bättre och bättre med honom. Han är en otroligt mysig hund - men ett problem har dykt upp.

Jag går för det mesta ensam med honom på promenader. Ibland går jag med någon annan hundägare och hund och det fungerar bra. Hundmöten går bra. Ibland får han hälsa på andra hundar (om vi känner hunden ifråga) och ibland får jag all kontakt med honom medan vi passerar en mötande hund. Kontakt får jag med honom genast då jag vill ha den. Han är otroligt duktig där.

Däremot fungerar det inte alls när någon i familjen går med. Då ska Lipton valla den andra (lilltjejen eller Kenneth) och det finns ingenting, absolut ingenting som gör att jag får kontakt med honom sådana gånger. Inte det godaste godis, inget av mina "tricks" för att påkalla hans uppmärksamhet. Han är totalt besatt av att valla den andra personen, sliter och drar i kopplet, biter den andra personen i benen. Jag får ingen som helst kontroll över honom. Skiljs vi sedan från den andra personen, får Lipton en väldig separationsångest.

Lipton är 8 månader nu. Kanske är det här också en mognadsgrej som mycket annat har varit. Jag vet inte om jag ska vänta eller vända mig till någon kunnig person om råd nu. Just i den situationen är jag helt handfallen. Inget som brukar fungera på Lipton, fungerar vid sådana tillfällen.

Glest mellan inläggen

Det är det precis vad det är just nu; glest mellan inläggen här.

Sedan sist har det kommit en kull kattungar här. Jag var orolig över hur Lipton skulle reagera när jag inte var så närvarande i och med kullens födsel men han var hur duktig som helst. Två dygn innan den verkliga förlossningen lurade vår katt Lucia mig med att det var dags och jag satt en hel del vid bolådan. Det blev inte mycket aktivitet med Lipton och inte speciellt långa promenader heller, men han fann sig just då. Det var efteråt han visade att han varit understimulerad men det har vi tagit igen nu, med råge.

Vi har gått långa promenader med en äldre herre, Chico, som är blandras mellan riesen och chow-chow. Chico är lugn och sansad och påverkar Lipton en hel del. Vi har också gått promenader med grannhunden, phalénen Alfons, som var Lillebrors kompis. Alfons gillar inte andra hundar (förutom Lillebror) men konstigt nog accepterar han Lipton och är riktigt glad åt honom.

I helgen blev Lipton biten av en annan hund över nosen. Bettet var inte så farligt, han har små hål just vid nosen och läppen och jag hoppas att händelsen inte sätter spår på hans psyke. Än så länge har jag inte märkt något.

I skrivande stund hämtar han nu mina kängor. Han gör alltid så när han tycker att det är dags för en promenad, härlige Lipton.

Bilder på Lipton

Varg

Grannen och jag gick iväg med hundarna för att släppa dem lösa för att de skulle busa av sig bakom scoutstugan. Det är ju varg på alla andra platser där hundarna kan springa lösa och eftersom det är god uppsikt åt alla håll vid scoutstugan, tänkte vi att det var en bra plats.

När vi kom dit, fanns där helt färska spår. Vi vet att de var färska eftersom det snöade. Spåren fortsatte mot ett dike ut mot åkern, ca 10 meter bort. Kanske låg vargen där och tryckte. Vi ville inte se efter...

Fotspåren på bilden, bredvid vargspåren, är våra egna. Annars fanns där inga fotspår från människor.

Inte mycket bloggande här

Trots att det är tyst här på bloggen, är det full fart här hemma - och det är också anledningen till dåligt bloggande.

Vi fortsätter uppfostran och träning av Lipton, promenaderna blir allt längre, han behöver mer och mer aktivitet för att bli harmonisk och vi kör på.

Morgonpromenaderna blir 1 - 1,5 timme långa, Lipton får sedan springa av sig och busa i trädgården (jo, vi fortsätter med det efter promenaderna). Ibland får vi sällskap av någon annan matte med hund på promenaderna och jag märker att Lipton blir lite "vildare" och svårare att hantera sådana gånger. Där behövs mer träning, med andra ord. När vi kommer in, kör vi lite kontaktövningar, lite sökövningar och bus. Därefter vilar gärna Lipton. När han vaknar blir det en kort promenad, lite bus efter det och mer sök- eller kontaktövningar. Vid tvåtiden tar vi en lite längre promenad igen och han får springa av sig i trädgården. Därefter kommer tjejerna hem och Lipton får busa med dem.

På tisdag är en av våra katthonor Lucia förväntad att föda. Lipton får naturligtvis inte vara med och jag hoppas innerligt att Lucia väntar med födseln tills eftermiddag/kvällen då det finns någon annan här hemma. Värsta scenariot vore att hon börjar tidigt på morgonen då jag inte har hunnit gå ut med och aktivera Lipton. Jag kan knappast lämna henne mitt i förlossningen och Lipton kommer säkert att "gå i taket" om han inte får sin aktivitet. Det är bara att hoppas att förlossningen blir vid en passande tidpunkt men det allra viktigaste är ju att allt går bra. Den dagen kan bli en utmaning. :)

Kurser

Vi, antingen Matilda eller jag, hade tänkt gå nybörjarkurs i agility med Lipton men till våren är det omöjligt eftersom han inte blir ett år förrän i juni. Agilityn får vänta till hösten. Däremot finns det ju andra kurser man kan gå och aktivitetskurs är ju något, kanske kombinerat med rallylydnad. Har blivit rekommenderad Hundex i Västerås, som ska vara väldigt bra och som har kurser i just rallylydnad.

Jag hittade också en ny, läsvärd hundsida här av en tillfällighet.

Frisbee

Det spelar ingen roll att jag går in i huset en stund efter promenaderna - innan vi går ut och busar i trädgården. Lipton drar lika mycket i kopplet hemåt. Hoppet är det sista som överger honom. :)

Igår tänkte jag att jag skulle kasta en frisbee till honom ute i trädgården. Det gjorde jag bara en gång. Jag kunde drömma om att få tillbaks den efter att Lipton fångat den. Där såg jag att jag verkligen har saker att jobba på. När vi leker med bollen, är han lydig, sätter sig på kommando och släpper bollen. När han hade frisbeen i munnen, existerade jag inte längre. Han blev fullkomligt i extas över sin frisbee, varken hörde eller såg mig.

Jag som trodde att jag hade kontroll. :)

Lite smått och "gott"

Efter varje morgonpromenad får Lipton springa av sig i trädgården, busa och leka. Det har blivit till att han alltid drar väldigt i kopplet och har bråttom när vi är på väg hemåt. Jag försöker vara rolig även på promenaden men det är stunden i trädgården som han tydligen längtar mest till. Jag tror inte att det hjälper att jag låter honom springa lös där innan promenaden. Han kommer ändå att förutsätta att det blir bus efteråt. Därför ska jag nu lägga om strategi och vi kommer i fortsättningen att gå in i huset en stund innan han får springa lös. Vi får se om det hjälper.

Matilda började en ny praktik på ett hundcenter idag. Nu har hon praktiserat i utbildningsstall, hos hovslagare, på hunddagis (länge), hos hundinstruktör en termin och nu alltså på det här hundcentret som hon i och för sig får en lång resväg till, men jag är säker på att hon inte bryr sig speciellt om det. Hennes dröm är att så småningom starta ett eget hunddagis och det är ju ingen orimlig dröm, anser jag, men hon kanske borde vara anställd ett tag och starta eget när hon är äldre. Jag tycker att hon är för ung för att bli "låst" av ett eget företag om hon startar det direkt efter gymnasiet.Om hon inte startar det tillsammans med mamma, förstås. :) Jag kan inte låta bli att vara lite avis på vilka möjligheter ungdomar idag faktiskt har med det stora utbud av gymnasieskolor som finns. Helt klart skulle jag också ha satsat på hund om jag var ung idag.

Matilda

I trädgården

Filmen blev dubbel, av någon anledning. Det blev alltså samma sekvens två gånger på raken. Vet inte hur jag har kunnat fixa till det så illa men jag publicerar den ändå.

Orsaken till att jag låter så andfådd, är att jag själv sprang runt och blev jagad av Lipton innan jag började filma. :) Och jag behöver inte säga "sitt" två gånger. Jag vet inte varför jag gör det. Det har blivit en ovana som måste bort.

Springa lös

Jag har märkt att Lipton är väldigt mammig och att det fungerar bra att ha honom lös på ganska folktomma platser. Han har full koll på att jag finns i närheten hela tiden och kommer som ett skott på inkallning. Därför får han numera alltid springa lös på någon plats under morgonpromenaden och sedan i trädgården efter promenaden.

Idag fick han springa lös i pulkabacken medan Daniella och jag busade med honom. Han skötte sig galant och pulkabacken var perfekt eftersom det finns vallar runt om vilket gör att det inte syns om det kommer någon lösspringande katt på andra sidan eller om det kommer någon hund. Tänkte att jag låter honom busa där varje dag men tyvärr blir det inte så. Jag fick på eftermiddagen veta att vargar från det stora reviret här i trakten håller till just i och runt pulkabacken. I samma stund som jag fick veta det, hade en annan hundägare en varg bakom sitt hus.

Jag anser att vargar ska få leva - i storskogarna. Inte inne i samhällen. När man inte kan leva normalt, har det helt enkelt blivit fel någonstans, både för vargarna och för oss.

Bästa kompisarnal

Lipton med sina kompisar Rasmus och Rocky som han träffar så gott som varje dag (Matildas pojkväns hundar)

Och så det här reviret här i trakten igen...

http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.1493174-hund-svart-skadad-vid-vargattack

http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.1494595-varg-dodade-tva-av-hans-hundar

http://www.jaktojagare.se/notiser/hundagare-motte-varg-i-skultuna

Till någon av artiklarna fanns en kommentar om att vi bygger på vargens revir. Nu är det inte så i det här fallet. Dessa vargar är inplanterade här och de visar inget normalt vargbeteende; ingen rädsla för människor och ingen tvekan att gå in i samhällen.

De har setts lite överallt inne i samhället; på cykelbanor, mitt inne i centrum, i skogen direkt bakom skolan etc. Trots att människor vistas i närheten, visar de ingen som helst rädsla. De har följt efter en bonde i traktor som skördat och sprungit fram och tillbaks mot traktorn, precis på samma sätt som de matas i djurparker. Man kan inte låta bli att undra om  dessa vargar är inplanterade från någon djurpark...

Jag anser att vargar ska få leva - men det här reviret känns väldigt missplacerat och de borde visa sin naturliga folkskygghet, som lodjuren här i trakten gör. Något enstaka lodjur har visat sig men annars ser man bara spåren efter dem i snön om vintrarna. Precis som det ska vara.

Nyårsafton och en ny sida av Lipton

Jag vet att jag inte ska jämföra Lillebror och Lipton men Lillebror var aldrig rädd för raketer och smällare. Varje nyårsafton började jag gå ut med honom vid femtiden, redan när han var valp. Då smäller det lite här och var och eskalerar hela tiden fram till tolvslaget, då det fullkomligt exploderar runt vårt hus. Jag gick med honom några gånger under kvällen och han reagerade ingenting alls vid tolvslaget då jag alltid hade tv:n på full volym. Därför gjorde jag likadant med Lipton. Vid femtiden small det några gånger lite längre bort, någon timme senare var det fler smällare och även några raketer på närmre avstånd. Lipton stannade till någon gång men jag gick på som vanligt och han brydde sig inte alls efter en stund.

Vid elvatiden började jag höja volymen på tv:n och förklarade för det yngre barnet varför och vad som kan hända med en hund som blir rädd för smällare och raketer (chock, blodtrycksfall etc) och att det kan bli riktigt illa. Vid kvart i tolv small det ordentligt utanför. Jag gick in i badrummet och när jag kom tillbaks, hade barnet släppt ut Lipton på altanen!

Lipton blev orolig, sprang runt. Jag försökte vara normal även om jag var så arg att jag kokade inombords. Försökte att inte visa att jag tog notis om Lipton trots att han började flämta av stress. Tack och lov blev det inget mer. När raketer och smällare tystnade efter tolvslaget, lugnade också Lipton ner sig.

____

Igår kväll såg vi en ny sida av Lipton som förvånade mig. Han hade tagit en bit vass hårdplast i munnen som han ägde. Sådana gånger vet jag att jag inte kan göra någon som helst byteshandel med honom, vare sig jag försöker byta mot godis eller annat. Jag brukar helt enkelt ta tag i Lipton, öppna hans mun och ta ut föremålet. Kenneth gjorde likadant med plastbiten. Lipton blev rasande och högg Kenneth i handen. Jag har aldrig sett Lipton arg tidigare och Kenneth tog tag i honom och markerade att han gjort fel.

Lipton har nu kommit på sätt att forcera barriären som vi har till källaren där Kenneth håller på att bygga ett spa. Lipton smet ner i källaren och kom upp med något i munnen. När han snabbt släppte ner föremålet på golvet, såg jag att det var en vass skruv och han tog den i munnen igen, ägde den förstås. Jag gjorde som jag brukar, tog tag i honom, fick tag i skruven i hans mun, tog ut den och Lipton reagerade på samma sätt som han gjort mot Kenneth; med aggressivitet och han högg mot mig. Måste tillägga att vi båda såg till att vi inte gjorde illa Lipton när vi tog ut föremålen. Där fick han sig ännu en tillrättavisning. Jag hoppas de här gångerna inte upprepas, verkligen. Att byta ut det han har i munnen, har vi försökt med tusen gånger och det går helt enkelt inte. Vi måste handgripligen ta ut det ur munnen på honom och jag vet att det kommer fler tillfällen.

Vi får hoppas att det här beteendet endast var tillfälligt.