Dagarna innan julafton kände jag att jag svek honom en hel del eftersom jag tillbringade en hel del tid hos min ena katthonas fodervärd inför en kattfödsel. Dagen för själva födseln var jag borta från Lipton i åtta timmar. Det är första gången jag har varit ifrån honom så länge. Han hade förstås övriga familjen och Matilda aktiverade honom en hel del men han var så annorlunda när jag återvände hem. Behandlade mig som om jag inte fanns här, tydde sig inte alls till mig, kom inte när jag ropade på honom. Lite lustigt, faktiskt, men det varade bara i några timmar. Sedan var han sitt vanliga jag igen. Tack och lov. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar