Det spelar ingen roll att jag går in i huset en stund efter promenaderna - innan vi går ut och busar i trädgården. Lipton drar lika mycket i kopplet hemåt. Hoppet är det sista som överger honom. :)
Igår tänkte jag att jag skulle kasta en frisbee till honom ute i trädgården. Det gjorde jag bara en gång. Jag kunde drömma om att få tillbaks den efter att Lipton fångat den. Där såg jag att jag verkligen har saker att jobba på. När vi leker med bollen, är han lydig, sätter sig på kommando och släpper bollen. När han hade frisbeen i munnen, existerade jag inte längre. Han blev fullkomligt i extas över sin frisbee, varken hörde eller såg mig.
Jag som trodde att jag hade kontroll. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar