Jag vet att jag inte ska jämföra Lillebror och Lipton men Lillebror var aldrig rädd för raketer och smällare. Varje nyårsafton började jag gå ut med honom vid femtiden, redan när han var valp. Då smäller det lite här och var och eskalerar hela tiden fram till tolvslaget, då det fullkomligt exploderar runt vårt hus. Jag gick med honom några gånger under kvällen och han reagerade ingenting alls vid tolvslaget då jag alltid hade tv:n på full volym. Därför gjorde jag likadant med Lipton. Vid femtiden small det några gånger lite längre bort, någon timme senare var det fler smällare och även några raketer på närmre avstånd. Lipton stannade till någon gång men jag gick på som vanligt och han brydde sig inte alls efter en stund.
Vid elvatiden började jag höja volymen på tv:n och förklarade för det yngre barnet varför och vad som kan hända med en hund som blir rädd för smällare och raketer (chock, blodtrycksfall etc) och att det kan bli riktigt illa. Vid kvart i tolv small det ordentligt utanför. Jag gick in i badrummet och när jag kom tillbaks, hade barnet släppt ut Lipton på altanen!
Lipton blev orolig, sprang runt. Jag försökte vara normal även om jag var så arg att jag kokade inombords. Försökte att inte visa att jag tog notis om Lipton trots att han började flämta av stress. Tack och lov blev det inget mer. När raketer och smällare tystnade efter tolvslaget, lugnade också Lipton ner sig.
____
Igår kväll såg vi en ny sida av Lipton som förvånade mig. Han hade tagit en bit vass hårdplast i munnen som han ägde. Sådana gånger vet jag att jag inte kan göra någon som helst byteshandel med honom, vare sig jag försöker byta mot godis eller annat. Jag brukar helt enkelt ta tag i Lipton, öppna hans mun och ta ut föremålet. Kenneth gjorde likadant med plastbiten. Lipton blev rasande och högg Kenneth i handen. Jag har aldrig sett Lipton arg tidigare och Kenneth tog tag i honom och markerade att han gjort fel.
Lipton har nu kommit på sätt att forcera barriären som vi har till källaren där Kenneth håller på att bygga ett spa. Lipton smet ner i källaren och kom upp med något i munnen. När han snabbt släppte ner föremålet på golvet, såg jag att det var en vass skruv och han tog den i munnen igen, ägde den förstås. Jag gjorde som jag brukar, tog tag i honom, fick tag i skruven i hans mun, tog ut den och Lipton reagerade på samma sätt som han gjort mot Kenneth; med aggressivitet och han högg mot mig. Måste tillägga att vi båda såg till att vi inte gjorde illa Lipton när vi tog ut föremålen. Där fick han sig ännu en tillrättavisning. Jag hoppas de här gångerna inte upprepas, verkligen. Att byta ut det han har i munnen, har vi försökt med tusen gånger och det går helt enkelt inte. Vi måste handgripligen ta ut det ur munnen på honom och jag vet att det kommer fler tillfällen.
Vi får hoppas att det här beteendet endast var tillfälligt.
Du har rätt, det går inte att jämföra Lillebror o Lipton, men bra att du tränar Lipton på samma sätt som du tränade Lillebror.
SvaraRaderaTråkigt att Lipton blev utsläppt på altan men jag hoppas att det inte sätter några spår till nästa nyår.
Så tråkigt att Lipton har blivit så arg men framför allt vad synd att det inte går lura honom att byta ut föremålet han har hittat. Men ni har ju inte så många val tycker jag, ibland måste man ta tag i djuret ifråga och tvinga ut föremålet. Självklart förstår man att ni inte gör illa Lipton när ni tar ut föremålet.
Är lite dålig på att kommentera men jag följer med stort intresse båda dina bloggar och Lipton är ju så otroligt söt och charmig. ♥ *kram*
Gunilla: Jag hoppas också att de här starka smällarna, som han hörde på altanen, är borta ur hans minne till nästa år, så kan vi börja om på nytt.
SvaraRaderaLipton är absolut världens snällaste annars och jag blev så förvånad över beteendet. Å andra sidan såg han föremålen som hans och det är väl det tänket vi måste få bort.
Ja, han är charmig och go, vår lille Lipton. :) Kram tillbaks.