Lite nytt

Jahapp. Nu var det fyra månader sedan jag uppdaterade här. Det var så länge sedan att jag till och med glömt lösenordet.

Livet leker för Lipton. Han är så otroligt mysig att ha att göra med och jag tror att katterna tycker likadant.

Jag börjar en ny rallylydnadskurs med honom i april. Fick kursen tillgodo efter att jag blev sjuk och hamnade på intensiven efter att endast varit med på ett kurstillfälle förra gången i höstas.

Matilda börjar på ny kula med agilityn eftersom så många tillfällen gick bort för henne vid förra kurstillfället och det var jag som gick den kursen. Nu hoppas vi att allt ska fungera när det gäller båda kurserna.

Sista veckoslutet i juni åker Lipton och jag tillsammans med Gunnel (vår förra hund Lillebrors uppfödare) och hennes miniaussie Plex på miniaussieträff i Värmland. Spännande!

Om jag nu är så här dålig på att blogga här så ska jag väl i alla fall kunna skriva lite om kurserna och träffen i Värmland - men jag hoppas att jag kan uppdatera lite tidigare. :)

Länge sedan nu...

Det var över en månad sedan jag uppdaterade här men det finns en orsak. Jag blev sjuk, låg på lasarettet på bevakning av intensiven med njurstensanfall, blodförgiftning och en kraftig infektion i hela kroppen - så den här gången har jag en ursäkt. :)

Den enda gång då det är jobbigt att ha hund, är när man är sjuk. Eftersom jag jobbar hemifrån och är hemma med Lipton hela dagarna, blir det lite strul. Kenneth fick vara hemma från jobbet, även när jag kom hem från lasarettet eftersom jag knappt hade ork att stå på benen. Nu är orken tillbaks och Lipton har varit helt underbar den här tiden och inte krävt mycket aktivering.

Vi hann gå på rallylydnadskursen en gång innan jag blev sjuk, vilket var synd och tråkigt. Vi har i alla fall blivit lovade att få kursen tillgodo och hoppas på en ny omgång till våren.

Vi har också köpt en ny avelshona (sibirisk katt). En tuff liten fröken som blev Liptons kompis så fort hon flyttade in.

Agility

Förra måndagen började agilitykursen. Matilda var på semester i Alanya och jag skulle gå kursens två första tillfällen. Så klart hade jag inget emot det alls. :)

Det började inte bra vid första kurstillfället. Jag raserade ett hinder framför Lipton. Jag gjorde det inte bara en gång. Två gånger stötte jag i hinderstöden, det rasslade till och hindren föll. Lipton blev rädd och vägrade hoppa. Varje gång valde han att springa på sidan av hindren. Tog vi bort bommarna, sprang han i alla fall genom hinderstöden, han sprang över bommar som låg på marken men hoppa hinder... Nej, där gick gränsen för honom. Tunneln, den korta varianten, var inga problem.

Det andra kurstillfället missade vi. En av våra katthonor kom i löp och vi fick lov att hämta hem en hane från Arboga. Jag ville inte lämna katterna utan uppsikt och avbokade alltså agilitykursen.

Igår var det meningen att Matilda skulle ha gått kursen för första gången men hon kom hem sjuk (förmodligen av luftkonditioneringen på hotellrummet) och än en gång åkte jag dit
 med Lipton.

Den här gången gick det bra. Till en början var Lipton skeptisk till hindren men efter en stund var falukorvsbitarna så lockande att han glömde bort sin rädsla. När vi åkte hem hade han hoppat alla hinder, hoppat däckhindret, klättrat upp och ner från A-hindret, sprungit genom den långa tunneln, gått slalom och varit så otroligt duktig.

Imorgon, onsdag, är det dags igen. Matilda ligger däckad och vi får se om hon piggar på sig eller om det blir Lipton och jag även denna gång.

Lipton och Matilda

Avbokat

Efter att ha skrivit på Facebook om den eventuella operation som Lipton skulle ha gjort i morse, fick jag pm om hundar som har opererats under rötmånad och vilka besvär de har haft därefter. Jag fick också höra om flera hundar som saknat tänder under hela sitt liv och aldrig fått besvär. Jag avbokade helt enkelt tiden hos veterinär och hör av mig dit igen om Lipton får några besvär. Hittills har han inte haft några alls.

Tisdag

På tisdag morgon ska Lipton till veterinär och sövas ner. Lipton saknar nämligen tänder på båda sidor av båda käkarna. Kanske finns det inga tänder där överhuvudtaget, vilket jag hoppas. Finns det tänder som inte har kommit upp, måste de opereras ut eftersom emaljen blir ett främmande ämne för kroppen.

Blir Lipton opererad, så blir alltså tandköttet på båda sidor av både över- och underkäke uppskuret. Han kommer inte att få det lätt efteråt, stackarn.

Vi får hoppas på det bästa för hans skull.

Kurser

Här var det inte mycket bloggat. :)

Lipton mår i alla fall hur bra som helst. Tråkig sommar men å Liptons vägnar har den varit bra eftersom man har kunnat motionera honom och gå hur långa promenader som helst utan att tänka på att det blir för varmt. Det har varit precis lagom och Lipton älskar regn så inga skurar kan stoppa honom. Han badar i djupa vattenpölar, doppar till och med huvudet och han badar i bäcken. Det har inte känts angeläget att åka ut till någon sjö för svalka den här sommaren.

Vi har anmält Lipton till nybörjarkurser i agility och rallylydnad. När agilitykursen är slut, börjar rallylydnadskursen. Det är ett datum som krockar men det ska nog ordna sig med det.

Den 20 augusti är första tillfället på agilitykursen. Det är meningen att Matilda ska ta den kursen och jag går rallylydnadskursen. Just vid de två första tillfällena på agilityn är Matilda i Turkiet men jag tar gärna dem. :)

Innan dess borde jag blogga mer i alla fall. :)

Kurskompisen

Idag skulle Lipton ha kastrerats men jag blev varnad av så många att göra det så här på sommaren, när bakterier gror, så jag kollade med Djurkliniken. När de sa samma sak, så skjuter vi upp kastreringen till hösten och hoppas att det passar tidsmässigt med de kurser vi planerar att gå. Annars får vi skjuta upp det ytterligare.

Istället för att ligga på operationsbordet fick Lipton busa runt med sin kurskompis Dexter. De har gått både valpkurs och lydnadskurs tillsammans. Full rulle var det. Lipton är lågrangad med alla hundar han träffar, vilket ju även syns på bilderna.

Lipton 1 år

Hipp hipp hurra för vår älskade Lipton som blir ett år idag!

Kursen slut

Så var kursen slut. Mycket positivt har hänt med Lipton under den här tiden och jag är så glad och tacksam att vi fått så många verktyg att jobba med. Till hösten ska Matilda gå kurs i agility och jag ska också gå någon kurs med Lipton parallellt. Har bara inte bestämt vilken. Antingen blir det rallylydnad, aktivitetskurs eller viltspår.

Först blir det i alla fall kastrering den 13 juni. Hoppas att det inte är alltför varmt då på grund av infektionsrisken.

Lydnadskursen

Vilken tur vi har som får gå på en otroligt bra lydnadskurs. Lipton (och alla hundar som är med) har gjort otroliga framsteg. Det är en fröjd att gå promenader med Lipton nu. En enorm skillnad sedan tidigare tack vare de superduktiga instruktörerna som har en individuell plan för varje hund och som har så många bra tips och råd att dela med sig av.

Det tips vi fick om t ex drag i kopplet var att vi skulle överraska Lipton under promenaden och belöna med både godis, leksaker och ibland bara beröm. Det fungerade - mer än bra! Lipton tar kontakt hela tiden och väntar på överraskningarna. Ibland, när jag t ex tappar koncentrationen eller han känner lukten av en löptik, kan han dra till i kopplet men då är det bara att backa och fånga upp honom igen. Det är så otroligt kul!

Nya bilder

Nya bilder på Lipton som togs i helgen.

Lipton (och vi) har haft jobbigt en tid då granntiken har löpt. Lipton har gått och smågnällt, markerat inne, ätit dåligt (nästan ingenting), och varit helt okontaktbar och dragit som en tok i kopplet då vi har varit ute. Kastrering är nu beställd för honom och han kastreras den 13 juni. Innan dess hinner vi gå en lydnadskurs som vi kommit med på och som börjar den 7 maj, alltså på måndag. Måndag- och torsdagkvällar kommer vi alltså att tillbringa på hundklubben och det ska bli så kul.

Bus och gos

I torsdags träffade Lipton phalénerna Bango och Adina i Thamska parken (Lillebrors mamma och halvbror).

Det var full fart:

Som jag skrev i förra inlägget, är Lipton go och snäll mot kattungarna. Han fullkomligt älskar hanen Hercules.

En liten filmsnutt på goset också:

Underbara Lipton

Helt underbara Lipton är så mjuk, go och snäll mot kattungarna. På videoklippet har de dels vält hans låda med leksaker, kattungen Harmony tar hans tuggben och håller sedan på med hans baktass - och Lipton gör ingenting.
Vår härliga, härliga hund.

Kattungarna

Kattungarna är nu fem veckor gamla och börjar komma ut i huset. Lipton är väldigt reserverad och rädd när hela gänget kommer emot honom (sibiriska katter är tuffa :)) men att träffa en och en åt gången går ganska bra.

Full speed

I morse, när vi körde "vår" tjej till stallet, gick vi ner på leråkrarna och lät Lipton springa av sig. Det är första gången han får springa lös på så enormt stora ytor och han utnyttjade det verkligen. Vilken otrolig fart han hade  och han tog ut svängarna ordentligt men kom genast tillbaks på inkallning. Det var en härlig känsla att se honom springa så fri, som om han var i sitt rätta element, och vi åkte hem med en väldigt nöjd, men också en väldig lerig, hund.

Vi kommer att göra om det, så fort vi har möjlighet. Den fart han hade ute på åkrarna hinner han aldrig få upp på vår tomt och han behöver verkligen detta. Det är nästan så att man har dåligt samvete för att han aldrig har fått springa så "fritt" tidigare.

Kastrering?

Vi har blivit ytterligare en i familjen. En tjej, som just nu tillbringar de mesta av dagarna i ett stall. Lipton följer naturligtvis med dit när vi skjutsar dit tjejen varje morgon och han har förälskat sig i en härligt söt blandrastik där. Han är extra mycket förälskad just nu när tiken löper och jag förstår att vi blir tvungna att kastrera honom. Han är helstressad, fullkomligt skriker, tjuter, gnäller, springer runt och flämtar och är helt okontaktbar. Beteendet sitter i även när vi kommer hem därifrån och när tjejen kommer hem, börjar det om igen eftersom det förmodligen luktar Liptons älsklingstik om henne.

Jag håller just nu på och funderar på var jag ska kastrera honom. Ska jag anlita veterinären här i närheten där jag själv måste vara med under själva ingreppet och där Lipton fortfarande är sövd när han åker hem. Jag tror att jag är för blödig.

Ska jag kastrera honom hos en veterinärklinik lämnas han in på morgonen och hämtas på eftermiddagen, då han är vaken. Jag kan tänka mig hur han ska tjuta, vråla och yla när jag lämnar honom eftersom han har sådan separationsångest.

Jag fortsätter på funderandet om vad som är bäst...

Gör reklam för sin ras

Första gången en bil stannade bredvid Lipton och mig när vi var på promenad, blev jag förvånad, glatt överraskad och stolt. Personerna i bilen ville nämligen veta av vilken ras Lipton var och överröste honom med komplimanger. Sedan hände det en gång till. Och ytterligare en gång. Vid åtta promenader av tio blir han beundrad av människor som vill veta av vilken ras han är. En gång kom en kvinna springande efter mig. Hon hade suttit i sin bil på en parkeringsplats när jag passerade och även hon ville veta rasen.

Idag höll jag på att ramla baklänges när en grävmaskin stannade bredvid Lipton och mig. Grävmaskinisten, som alla andra, undrade om Liptons ras och tyckte att han var "otroligt fin".

Visst blir man glad över att det finns så många som tycker samma sak som jag och min familj; att Lipton är vacker. :)

Det här blev ett riktigt skrytinlägg men äh, det får gå ändå.

Ett "litet" problem

Lipton är duktig och allt går bara bättre och bättre med honom. Han är en otroligt mysig hund - men ett problem har dykt upp.

Jag går för det mesta ensam med honom på promenader. Ibland går jag med någon annan hundägare och hund och det fungerar bra. Hundmöten går bra. Ibland får han hälsa på andra hundar (om vi känner hunden ifråga) och ibland får jag all kontakt med honom medan vi passerar en mötande hund. Kontakt får jag med honom genast då jag vill ha den. Han är otroligt duktig där.

Däremot fungerar det inte alls när någon i familjen går med. Då ska Lipton valla den andra (lilltjejen eller Kenneth) och det finns ingenting, absolut ingenting som gör att jag får kontakt med honom sådana gånger. Inte det godaste godis, inget av mina "tricks" för att påkalla hans uppmärksamhet. Han är totalt besatt av att valla den andra personen, sliter och drar i kopplet, biter den andra personen i benen. Jag får ingen som helst kontroll över honom. Skiljs vi sedan från den andra personen, får Lipton en väldig separationsångest.

Lipton är 8 månader nu. Kanske är det här också en mognadsgrej som mycket annat har varit. Jag vet inte om jag ska vänta eller vända mig till någon kunnig person om råd nu. Just i den situationen är jag helt handfallen. Inget som brukar fungera på Lipton, fungerar vid sådana tillfällen.

Glest mellan inläggen

Det är det precis vad det är just nu; glest mellan inläggen här.

Sedan sist har det kommit en kull kattungar här. Jag var orolig över hur Lipton skulle reagera när jag inte var så närvarande i och med kullens födsel men han var hur duktig som helst. Två dygn innan den verkliga förlossningen lurade vår katt Lucia mig med att det var dags och jag satt en hel del vid bolådan. Det blev inte mycket aktivitet med Lipton och inte speciellt långa promenader heller, men han fann sig just då. Det var efteråt han visade att han varit understimulerad men det har vi tagit igen nu, med råge.

Vi har gått långa promenader med en äldre herre, Chico, som är blandras mellan riesen och chow-chow. Chico är lugn och sansad och påverkar Lipton en hel del. Vi har också gått promenader med grannhunden, phalénen Alfons, som var Lillebrors kompis. Alfons gillar inte andra hundar (förutom Lillebror) men konstigt nog accepterar han Lipton och är riktigt glad åt honom.

I helgen blev Lipton biten av en annan hund över nosen. Bettet var inte så farligt, han har små hål just vid nosen och läppen och jag hoppas att händelsen inte sätter spår på hans psyke. Än så länge har jag inte märkt något.

I skrivande stund hämtar han nu mina kängor. Han gör alltid så när han tycker att det är dags för en promenad, härlige Lipton.