Passivitetsträning

Eftersom jag har en skadad fot och ett skadat ben tänkte jag att Lipton idag skulle få träna på mycket passivitet men jag började ändå morgonen med att gå ut med honom en sväng. Jag lyckades få på mig en känga och haltande gick jag med Lipton en sväng på gatan och tränade kontakt. Vi fortsatte sedan med lite platsliggningsövningar i trädgården. Liptons besvikelse var stor när vi gick in igen. Jag stängde in Lipton i badrummet, gömde lite Frolic lite här och var i huset, släppte ut Lipton så att han fick leta. Tänkte att han efter det skulle vila medan jag gick in i duschen. För säkerhets skull la jag lite torrfoder i en tom toarulle, tryckte ihop den hårt i ändarna så att han hade något att pyssla med medan jag var i badrummet.

När jag kom ut från badrummet hade han så klart rivit toarullen i små, små bitar, hade bitit sönder en kudde och dragit ur lite stoppning och hade också bitit av rep från katternas klösmöbel.

Skadad

Igår, när jag gick ner för källartrappan i vårt hus tände jag aldrig lampan (dumt nog). Lipton stod högst upp, bakom den barriär vi gjort för honom, och gnällde eftersom han har sån separationsångest. Jag vet att jag inte ska vända mig om och titta på honom sådana gånger men ändå gjorde jag det och när jag vände huvudet tillbaka, trodde jag att jag kommit längst ned av trappen. Det hade jag emellertid inte. Jag hade bara kommit till hälften och det blev platt fall resten av vägen ner.

Nu är jag ledbruten, kan inte stödja på en fot (vilket jag hoppas endast är en stukning) som är blåsvart lite här och var och så svullen att jag inte får på mig en sko. Idag har Matilda varit hemma från skolan och hon har tagit hand om Lipton men imorgon, tisdag, finns hon inte här. Stackars Lipton kommer inte att få mer än korta vändor ut på tomten (jag får väl slänga på mig en plastpåse på foten) och det blir inte mycket aktiviteter för honom - om jag inte kan rulla runt i huset på datorstolen, förstås. :)

Imorgon blir det för honom att träna passivitet, antar jag, tills Matilda kommer hem. Och jag ska försöka låta bli att ha dåligt samvete, vilket förmodligen inte går.

Lipton lös och ledig

Matilda lät Lipton springa lös en stund idag och han skötte sig exemplariskt. Vilken lycka för honom att vara helt lös och ledig. :)

Lilltjejen Daniella och Lipton på promenad

Trots att jag bara var 2 meter bort och skulle ta bilder av Daniella och Lipton, grät Lipton högt efter mig. Vi måste jobba med hans separationsångest, verkligen. Några bilder blev ändå ganska bra:

Lite funderingar

När det gäller Liptons uppfostran märker jag att olika hundmänniskor ger olika råd och tips, beroende vem man pratar med. Jag försöker nu istället kolla in Matilda noga för att efterapa henne. Det är nämligen så att Lipton lyssnar mycket bättre på henne än mig. Hon behöver tillrättavisa honom lugnt och sansat en gång medan jag måste upprepa mig flera gånger innan han lyssnar. Ett exempel är när vi sitter och äter. Vi har fått en tiggande valp trots att vi aldrig gett honom något från bordet. Han reser sig och ställer sig mot Matildas ben. Matilda säger "ner" lugnt och sansat. Lipton går genast ner och lämnar henne för att sedan komma till mig. Jag säger "ner" lugnt och sansat. Lipton viftar på svansen och står kvar. Jag säger "ner" en gång till och nu har jag höjt rösten något. Lipton står kvar och viftar på svansen. När jag säger "ner" för tredje gången och hjälper till att knuffa bort honom, så fungerar det och han går iväg.

Det här är ju ett bevis på att något brister i kommunikationen mellan Lipton och mig. Inte så att det är allvarligt; han lyssnar ju till slut, men ändå. Han är trots allt en aussie (trots att rasen heter Miniature American Shepherd p g a att de är en decimeter lägre i mankhöjd) och jag tror att Lipton är en ganska "skarp" sådan. Skarp och smart. Då gäller det att allt blir rätt och eftersom Matilda är i skolan om dagarna, är det jag som har den mesta tiden med honom.

Jag hade hoppats att hundcoachen Fredrik Steen skulle komma till Västerås på sin "turné" där han föreläser om just kommunikation men det ser inte ut som om han kommer just till vår stad. Jag har läst mycket om kommunikation och följer alla exempel men det är ändå Matilda som det fungerar bäst för. Jag kan inte se att det är någon stor skillnad på det hon och jag gör och vi gör i stort samma saker med honom när det gäller övrig aktivitet. Men... Lipton lyssnar ju alltid till slut (även om jag får upprepa mig några gånger) och det är ju huvudsaken. Och han är en helt underbar liten valp. Det är huvudsak nummer två. :)

Springa lös

Jag tycker så synd om Lipton som aldrig får springa lös längre. I början gick det bra på tomten, tills han "landade" och var trygg med omgivningarna. Han tog ut svängarna mer och mer och var visserligen duktig när vi kallade in honom. Däremot blev han ofta busig, tog en sten i munnen och drog iväg, ut på gatorna. Det spelade ingen roll vad vi hade för gott "godis" att byta ut stenen med. Det behövdes bara att vi mötte hans blick och han "flydde" längre bort för att rädda sin sten. Det är inte mycket trafik här men det behövs bara en bil för att det ska gå illa.

Har haft funderingar på att ta med falukorv och släppa honom i Tammska parken för att han ska få rusa av sig men det är ju samma problem där. Tar han en sten i munnen, så drar han iväg och det finns vägar även där. Jag vet inte vad som händer om jag springer åt andra hållet; om stenen är viktigare än jag, och jag törs inte chansa.

När älgjakten är slut, får jag ta med honom ut i någon skog, långt från alla vägar. Det behöver han verkligen.

Rabiesvaccination

Idag har Lipton fått sin andra rabiesvaccination. När vi kom hem fullkomligt säckade han ihop och jag blev riktigt orolig över att han fått någon reaktion på vaccinet. Tack och lov var det inte så. Han var helt slut av upplevelsen, helt enkelt, och snart var han i full gång igen.

Det ska bli spännande att se hur han väcker mig tidigt imorgon bitti. Det varierar nämligen. I morse la han en kall, kladdig, äcklig tuggknut på min kudde. Igår morse tryckte han upp en pipleksak i mitt ansikte. Den lämnade han sedan på min kudde så att den pep när jag rörde huvudet. Lipton har fantasi. :)