Katter

Imorgon, lördag, får Lipton följa med till Arken Zoo på Kattens Dag. Det ska nog inte vara några problem; han är mer än van med katter. Frågan är om katterna uppskattar att han dyker upp. Å andra sidan sitter de i burar och Lipton är inte så hög. De måste kika över kanten för att se honom. Och vi stannar bara någon timme. Jag kan inte tänka mig att Lipton är den enda hunden där heller.

En avkomma från min uppfödning representerar rasen Sibirisk katt. Så klart måste vi dit och hälsa på.

Att skaffa en ny hund när ens hund har dött

Jag såg på Efter Tio i morse, där en man berättade om sin sorg efter att hans hund dött. Jag känner igen sorgen och som han beskrev det blev livet svart. Så blev det här också. Svart, svart, svart. Sorg, tårar, förtvivlan, frustration över det sätt Lillebror fick dö på; slaktad framför Matildas ögon. Allt, precis allt, i vårt liv påminde om honom och det sätt han dog på. Hela tiden. Lillebror lämnade starka avtryck efter sig även hos vår omgivning och även de som inte tillhör vår familj, sörjde. Vi fick förfrågan om ett nytt barn eftersom vi är familjehem men tackade nej eftersom vi i vår sorg inte skulle kunna ge det stöd som behövdes. Allt var deprimerande, vi gjorde inget på vår semester. Glädjen var långt borta.

Mannen på tv i morse avrådde från att skaffa en ny hund innan man var mogen för det. Kanske känns det så för vissa men vi hade långt ifrån sörjt klart när vi skaffade Lipton. Det beslutet var ändå helt rätt för oss. Med en valp i huset hinner man inte tänka (hur mycket vi än tänkte och sörjde Lillebror, skulle han aldrig komma tillbaka) och en valp skänker så enormt mycket glädje. Något vi absolut behövde. Lillebror kommer aldrig någonsin att glömmas, vi jämför inte heller hundarna och det var också orsaken till att vi skaffade en helt annan ras.

Vi pratar ofta om Lillebror och alla roliga saker han gjorde och vi upplever alla roliga saker som Lipton gör. Det är två helt skilda saker, två helt olika hundar. Vi fäller tårar över Lillebror och gläds nästa stund åt mysproppen Lipton. Vi fastnar inte i sorgen på samma sätt som innan Lipton kom till oss. Jag vet helt enkelt inte vad vi skulle ha gjort utan vår Lipton.

Lillebror och Lipton. Lika högt älskade, båda två.

Besök

Vår avelshane (sibirisk katt) är just nu på besök. Tillsammans med vår hona Lucia håller han till i ett rum och det har varit en hel del parningar. Där emellan tröttnar hanen (Demjan) men inte vår hona (Lucia). Jag släpper ut henne då och då för att Demjan ska få vila ifred. Lustigt nog går då Lucia fram till Lipton (!), lägger sig framför honom, viker undan svansen, trampar och låter. Stackars Lipton förstår ingenting. Jag måste ha en lektion med Lucia om skillnaden mellan hund och katt, tror jag. ;)

Annars ser Liptons och mina dagar ut som vanligt. Vi tar promenader, tränar på kontakt och lite annat, gör sökövningar inomhus. Jag tycker att han har lärt sig att vara passiv längre stunder också. Hoppet finns att jag snart kan sätta igång mitt skrivande igen.

Lugnare

Lipton har blivit mycket lugnare. Han är fortfarande en busig valp men på ett annat sätt. Han har slutat bita i soffan, i möbler, biter inte lika hårt i kläder även om han fortfarande nafsar till där ibland. Jag har slutat tillrättavisa honom med ordet "nej" just såna gånger eftersom det helt enkelt inte hjälpte.  Istället ber jag honom gå och hämta sin kanin och han nappar alltid genast på det. Bättre att busa med den än att bita i kläder. :)

Med katterna har han blivit en verkligt bra kompis och leker på ett sätt som verkar vara på deras villkor. Vi väntar en kull kattungar den 22 december men den kommer att födas (och bo) hos min fodervärd Tilly. En av mina honor här hemma, Lucia, kommer att paras snart och Lipton har blivit lite äldre när den kullen föds och ännu äldre när kattungarna börjar röra sig ute i huset. Dessutom är det inte snälla ragdollungar den här gången. Jag är säker på att sibiriska kattungar kommer att sätta mer respekt i Lipton och att de inte låter sig behandlas så hårdhänt.

För övrigt tycker jag att mycket har fallit på plats mellan Lipton och mig och han blir allt mer underbar för var dag.

Valpkurs och spår

Vi har varit ute i skogen med valpkursen och lärt oss om spår idag. Valparna har fått prova på personsök och att leta efter föremål, godis etc. Det här har varit en otroligt bra valpkurs med superduktiga instruktörer och vi har fått massor av matnyttigt att träna på. Instruktörerna Erkki och Pär hade också med en hund var (hundar som tjänstgör som räddningshundar) och visade hur de hundarna jobbade. Det var imponerande.

Nu är det upp till mig, Matilda och Lipton att träna, träna, träna. :)

"Valpledig"

Matilda har haft ledig dag och Lipton har varit med henne hos hennes kille nästan hela dagen. Där finns två hundar som han busar med.

Själv har jag ägnat mig åt städning och lite läsning:

Fem månader idag

Idag blir Lipton fem månader. Han har växt en hel del:

Igår kväll fick han följa med Matilda till praktiken hos hundinstruktören och även deltaga på själva kursen som var hjärngymnastik. Matilda berättade att Lipton tyckte att det var kul och han fick bland annat leta godis i bollhav. Han kom hem med ett diplom. :)