Häromdagen träffade Lipton och jag en person här i samhället som är väldigt kunnig när det gäller hund. Han har själv tre hundar som han tävlar lydnad och spår med i de högre klasserna och han ingår också i polisens hundsöksgrupp (heter det så?). Lipton var förstås även väldigt reserverad mot honom till en början men sökte sig fram så småningom (då personen satt på huk) och började nosa igenom honom utan att personen rörde honom. Det har hänt att personer som suttit på huk i möten med Lipton har börjat klappa honom, vilket skrämt honom. Vid ett tillfälle tjöt han till av beröringen och jag förstod då att vi säkert kommer att ha mycket att jobba med när det gäller rädsla för främmande personer. Den här gången gick det bra och snart låg Lipton på rygg och lät personen klappa honom på magen. När Lipton var färdig med honom kom en annan person gående på gatan. Då den personen hade passerat gjorde Lipton en tendens till att följa efter. Jag höll i kopplet och gjorde fel som inte lät honom gå efter, fick jag veta av den hundkunniga personen. Att hålla kvar Lipton, gav honom fel signaler.
På vår 100 meter korta promenad idag (Lipton bestämmer takten) träffade vi två personer och jag tog till mig den lärdom jag fått och lät Lipton gå efter personerna då de passerat.
Det här var något helt nytt för mig. Tänk, vad små saker, som man överhuvudtaget inte tänker på, kan bli fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar